Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Linköpings stifts prästerskap, dess konsistorium och biskop 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
g. westling
verk, att justitiekanslern ansåg sig böra ingripa och anbefalla
åtal mot författaren.
Prästerskapets egna såväl som kyrkans allmänna intressen
bevakades vid riksdagarna af prästeståndet. Från Linköpings
stift sändes förutom biskopen fyra kyrkoherdar såsom ombud.
Komministrarna blefvo åtminstone erbjudna att skicka en
representant. För val af de förra var stiftet fördeladt i fyra
divisioner, hvilka röstade hvar för sig och utsågo deputerade, som
åtminstone 1760 samlades i Linköping, Norrköping, Vimmerby
och Åsbo för att öppna röstsedlarna och afgöra, hvem som
blifvit väld för divisionen. Stiftets präster inskickade sina
enskilda besvär, och dessa togos om hand af de nyvalda
riksdagsmännen, som efter bästa förmåga sofrade och vidare
utarbetade dem för att kunna inlämnas till Kungl. Maj:t. Men
redan på förhand utsände domkapitlet en varning för att komma
med sådana besvär, som förut blifvit behandlade och afgjorda
hos Kungl. Maj:t, eller hvilka borde och kunde på vederbörligt
sätt afgöras i kollegierna eller andra ämbetsmyndigheter eller
vid domstol.
Frågan om anskaffande af medel till underhåll af
stiftsombuden vid riksdagarna var icke alltid lätt att lösa för
konsistorium. Synbarligen var det förenadt med svårigheter att
insamla dem. Landets penningväsende var i oordning,
tillgångarna knappa i många prästhem, och lefnadskostnaderna i
hufvudstaden stegrades alltmera. Enligt en »förening», som blifvit
ingången 1730, skulle stiftets fullmäktige bekomma ett
dagtraktamente af sex daler kmt., men detta belopp visade sig
snart alldeles otillräckligt. Vid 1760-års riksdag klagade
stiftets riksdagspräster, att de måste sätta till af egna medel för
att kunna lifnära sig, och begärde i skrifvelse till domkapitlet,
att det måtte se till, att beloppet blefve fördubbladt. De
fram-höllo som talande skäl för sina anspråk, att växelkursen »rusat
till en snart dubbel höjd», att stadens södra malm lidit af en
förödande brand, hvarigenom tillfällena till bostadslägenheter
minskats och hyresbeloppen till följd däraf stigit. Det visade sig
dock omöjligt att hopbringa de arfvoden, som riksdagsfullmäktige
begärde, hvarför dessa måste nöja sig med, att deras dagspenning
höjdes till nio daler kmt. För den följande riksdagen
bestämdes den till fyra daler smt. under vintermånaderna och till tre
under öfriga årstider. Att man ansåg sig kunna afknappa un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
