Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Olof Bergstrandh. Det kristliga och kyrkliga lifvet inom Hernösands stift under 1800-talets förra hälft (till 1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13°
OLOF BERGSTRANDH
förhör. Vid dylika tillfällen plägade nämligen läsarne emellanåt
med »illa öfverlagda frågor och infall» afbryta prästens
framställningar. Förslaget afstyrktes naturligtvis: ville icke
vederbörande taga reson i godo, hade man lagen att tillgå. Eljest
vände sig läsarnes hätskhet icke endast mot prästerskapet,
utan öfver hufvud taget mot alla, som icke hörde till deras krets.
Biskop Almquist, som själf anställt visitationer i de oroliga
församlingarna, var för öfrigt närmast af den åsikten, att läsarne
i allmänhet utan större urskiljning togo för sant hvadhelst deras
ledare satte i dem. Han ger dem det betyget, att de hade
nit om kristendomen, fast icke visligen.
Huru långt detta tydligen starkt sekteristiskt färgade läseri
utbredt sig på den tiden, vid år 1819, är mig obekant;
förmodligen hade det ännu icke öfverskridit de bottniska landskapens
gränser. Ej heller har jag kunnat följa dess utbredning steg
för steg under de nästa årtiondena; först för 1850-talets senare
hälft har det förunnats mig att få närmare kännedom därom.1
»Oväsendet» hade då, synes det, redan tillryggalagt sin
höjdpunkt hvad Västerbotten och Norrbotten angår.
Separatister funnos visserligen i Luleå m. fl. församlingar, men på det
hela taget tyckes den skismatiska rörelsen ha befunnit sig på
utförsbacken. Så var åtminstone fallet i Skellefteå, där den
ännu fortgick, men med minskad framgång, i Piteå
landsförsamling, där den nästan afstannat, och i Umeå, där »det parti,
som under det obestämda namnet läsare» ett årtionde tidigare
höjt »fanatiska rop emot kyrka, lärare, läroböcker och kyrklig
ordning», hunnit sansa sig. I sistnämnda församling utmärkte
sig nu de rättsinnige, såsom de själfva kallade sig, för en stilla
fromhet; deras sammankomster tyckas aldrig ha ägt rum under
offentlig gudstjänst, ej heller hade därvid någon irrlära rörande
»kristendomens hufvudsanningar» försports. Ett särskildt
bönehus hade de emellertid byggt sig i Umeå stad.
Men äfven i stiftets sydligare provinser hade rörelsen gått
fram. I några ångermanländska församlingar, Arnäs,
Grundsunda, Själevad, Sidensjö, hade ett separatistiskt parti uppstått,
i Sidensjö till att börja med häftigt, men redan vid 1850-talets
midt på retur. Särskildt hett gick det till i Hammerdal i Jämt-
1 Med afseende på det följande må här en gång för alla hänvisas till
H 56, s. 50 ff, och P 58, s. 24 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
