Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Olof Bergstrandh. Det kristliga och kyrkliga lifvet inom Hernösands stift under 1800-talets förra hälft (till 1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET KRISTLIGA OCH KYRKLIGA LIFVET INOM HERNÖSANDS STIFT 131
Det hindrade icke, att ännu på 1850-talet yngre präster vid
husförhör och andra tillfällen icke blott klandrade, utan äfven
öfverströko och uppmanade till att öfverstryka ställen i
katekesen och likaså i psalmboken, hvadan biskop Bergman på
1856 års prästmöte uttalade sin fulla anslutning till företrädarens
ståndpunkt i detta afseende.1 Vid gamla psalmboken var man
tydligen varmt fästad. Kyrkoherde Dahlberg i Råneå
motionerade sålunda på 1856 års prästmöte2 om dess återtagande till
offentligt bruk enligt önskan icke endast af separatister, utan
äfven af »andra om renlärigheten (särdeles i norra orterna)
ifrande Ordets vänner». I Säfvar i Västerbotten användes vid
konventiklar på 1850-talet den gamla psalmboken vid sidan af
Luthers skrifter och Sions sånger; inom socknen rådde en del
missnöje icke endast med nyböckerna, utan äfven med det i
kyrkan förkunnade ordet, men förgäfves hade kyrkofientliga
partigängare sökt åstadkomma separatism.
Hur man nu än må ställa sig till åtskilliga af de
företeelser, jag ofvan omnämnt, oförnekligt är det dock, att de alla
vittna om stor andlig lifaktighet. Det lider icke något tvifvel,
att det gick en väckelse fram öfver Norrlands kyrka, och jag
tänker, att det var starka religiösa behof, som drefvo
människorna in på svärmeriets väg. Där rörelsen höll sig inom
vederbörliga gränser och icke i vild fanatism och bitter
ofördragsamhet vände sig mot allt och alla, visar den sig på olika
håll ha burit god frukt. Enligt biskop Franzéns herdabref hade
dess verkningar väl på vissa tider och orter medfört oordningar
och förvillelser af den mest betänkliga beskaffenhet, men på
andra bevisat sig i ett stilla, laglydigt, ärligt, nyktert,
anständigt, i alla afseenden oförvitligt, med ett ord kristligt uppförande.3
I Nysätra i Västerbotten, där konventiklar höllos äfven under
gudstjänst och en viss ensidighet i åsikter skall ha gjort sig
gällande, dock utan någon egentlig separatism, utmärkte sig
särskildt de »rättsinnige» för ett gudfruktigt lefverne och öfvade
husandakt, något som eljest där var sällsynt på den tiden
(1850-talet). Om Umeå har jag redan talat. Väckelsen i norra
Jämtland, som prosten Östlund sätter i samband med
drycken-skåpens aftagande därstädes, gaf visserligen upphof till det
omnämnda svärmeriet i Hammerdal, men äfven till en fromhet af still -
1 H 56, § 22. 2 H 56, § 20. 3 Franzén, s. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
