Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Yngve Brilioth. Om ett vittnesförhör angående visitationerna i Linköpings stift, hållet år 1328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o8 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
under det att den inspektion af de särskilda kyrkornas heliga
föremål och andra inventarier, som måste ske på stället,
förrättades genom därtill utsända kaniker och kaplaner; och
hade härvid blott cathedraticum af biskopen uppburits. Härpå
svarade biskopen, att han gärna skulle gå deras önskningar
tillmötes, så långt som den kanoniska rätten det tilläte, men ifråga
om visitationerna ansåg han sig ej kunna afvika från den sed,
som införts af hans företrädare, då detta vore den enda, som
funnes föreskrifven i samma rätt. Kyrkoherdarna å sin sida
gjorde gällande, att det säkerligen ej vore påfvens mening att
genom den nya stadgan om visitationerna och prokurationerna
upphäfva de lokala sedvänjor, som i denna sak kunnat utbilda
sig, hvarföre de ansågo ett återvändande till gammal häfd vara
det enda rätta, särskildt som, enligt hvad de påstodo, denna
häfd alltjämt vore rådande på de till stiftet hörande öarna och
likaså bevarades i angränsande landskap.1 Biskopens
betänkligheter voro emellertid ej härmed öfvervunna, men man kom
öfverens om att hänskjuta saken till påfven, och att fördenskull
som procurator sända till kurian ärkedjäknen Johan i
Linköping, som för ändamålet utrustades med den vidsträcktaste
fullmakt. Det dröjer emellertid flera år, innan vi åter få höra
talas om nämnde prelat och hans uppdrag, och vi känna ej,
hvilken framgång han till en början kan ha haft vid kurian.
Till att befrämja hans sak torde emellertid i väsentlig mån
ha bidragit, att samma klagan äfven förnams från annat hall.
Nils Sigvastssons bekanta redogörelse2 till påfven för sin
verksamhet som kollektor i Sverige innehåller nämligen en supplik
från ärkebiskopen i Uppsala och öfriga svenska biskopar om
samma sak. Det heter här, att biskoparna på grund af sina
små inkomster voro hänvisade att till största delen lefva på
hvad de vid visitationerna mottogo af sina underlydande.
Detta hade emellertid med sig, att ehuru biskoparna själfva
nöjda med att rida med det antal hästar (»evectionum numero»),
de enligt Laterankonciliets beslut skulle få medföra,3 kunde det
1 »Circumjacentibus eciam terris». Texten i D. S. är på detta ställe
antagligen korrupt.
2 D. S. 2322, af utg. satt till tiden mellan 20/i 1321 och s1/ü 1322.
a Det 3:de Lateranska konciliets beslut innehåller (i cap. IV) den
bestämmelsen, att en ärkebiskop ej skulle få rida med mera än 40 eller 50
hästar, en biskop ej med mera än 20 eller 30. Mansi, Conc. Coli. XXII: 219 f.
Kyrkohist. Årsskrift 1912. n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
