- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettonde årgången, 1912 /
131

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Yngve Brilioth. Om ett vittnesförhör angående visitationerna i Linköpings stift, hållet år 1328

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i o8 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN



att rannsaka, särskildt om vissa punkter, som närmare preciseras,
och borde de häröfver uppsätta ett noggrant protokoll och så
snart som möjligt insända detsamma till kurian.

Ofvannämnda nuntier, Johannes de Serone, prior i
domini-kanerklostret i Figeac i Cahors stift, och Bernardus de Ortolis,
kyrkoherde i Novaux af Alet stift,1 hade fått sina fullmakter
utfärdade 13/s 1326. Dessa bemyndigade dem att uppkräfva
påfvestolens intäkter i Sverige och Norge, såväl den stående
skatten, Peterspenningen, som de mera tillfälligt påbjudna,
nämligen dels den på konciliet i Vienne 1312 påbjudna sexåriga
tionden pro subsidio terræ sanctæ och frivilliga gåfvor för samma
ändamål, dels annater af de beneficier, som voro lediga vid
utfärdandet af bullan härom 8/i2 1316 eller blefve det under de
två påföljande åren, räknadt från samma bullas datum. Det
var alltså hufvudsakligen en befogenhet i ekonomiska saker,
som nämnda nuntier ägde, och äfven om därmed också som
alltid var förbunden en viss coërcitionsmyndighet, så måste dock
detta bemyndigande att hålla förhör med personer som i rent
kyrklig rang, oafsedt nuntiaturen, delvis stodo högre än de
själfva, innebära en afsevärd utvidgning af deras
verksamhetsområde. Föreliggande fall utgör ett intressant exempel på det
förhållande, som vi flera gånger få bevittna i Nordens
kyrkohistoria, att en nuntius eller en kollektor genom
omständigheternas kraf och i enskilda fall kan få sin myndighet
utsträckt, stundom nästan till likhet med den som tillkom en
legatus alatere.2 Johannes de Serone och Bernardus de Ortolis
togo på sin färd till Norden vägen öfver Flandern och anlände
till Norge i början af år 1327. Större delen af detta år voro de
upptagna af sin verksamhet som kollektorer i Norge. Den
12/12 befinna de sig i Skara, och togo därifrån vägen öfver
Västerås till Uppsala, och bege sig därifrån öfver Strängnäs,
som de lämna 25/i 1328, till Linköping, där de antagligen in-

1 Om dessa nuntier och deras beskickning, se Munch, Pavelige
nun-iiers regnskaßs og dagboger s. 15—66; densammes Det norske folks historie
11:2, 94 ff. Moltesen, De avignonske pavers forhold till Danmark 163 f. Jft
äfven P. O. v. Törne, Om Finlands skattskyldighet till pdfvestoleti,
Historiailen Arkisto XXII:2, 46 ff.

2 Jfr Lindb.ek, Pavernes forhold till Danmark under kongerne Kristian

I og Hans, s. 21.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1912/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free