- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettonde årgången, 1912 /
171

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Samuel E. Bring. »En swensk gudfruchtig fångas hiertröriga bref, skrifwet utur Siberien»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i o8 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN

förtröstan: och wet nu alzingen annan hielpare, utan Honom,
som skaffade bröd i öknenne. Hoppet til thet timeliga är
allaredo förgångit, på thet jag må lengta och trengta effter thet
himmelska. Ty Han hafwer mig uptagit, sedan alla menniskior
hafwa mig förlåtit. Han skal ock i ewighet, och i tiden, min
tilflycht wara. Ty Han warder med mig altsammans, til sins
namns ähro, och mig til froma, herligen utförande, ehuru
för-wirradt thet ock nu utser. Han kan öfwerswinneliga giöra öfwer
alt thet wi bedie och förstäm. Så at jag, och monge med mig,
warda sig förundrade öfwer Hans wishet. Och jag therföre
Honom lofwa skal.

Utaf thetta kan min Broder se, at jag ännu, in til thenna
dag lefwer. Twiflar mykit, om thet Herranom så behagar, at
jag skrifwer mehr bref hem åt. Ty jag hafwer nu mest i fyra
åhr, jemte fångenskapet, most dragas med svår kranckhet, i
armod och torfftighet. Hwad är tå öfrigt af all jemmer, utan
döden, alla plågors ende? Then jag med oförfalskad tro, och
oskadadt samwete gläder förwentar. Heiser Broder Gustav.1
Gud ware lof, at ödet är honom blidare än mig. Jag hafwer
intet wetat, och wet ännu intet af någon god dag i werldenne:
begiärar och åstundar ei heller någon god dag mehr i
werldenne, ty jag wentar ett bätre, och wet också förwisso, at jag
ock thet bekommer. Ty min Jesus hafwer mig gifwit at kenna
sig; intet i dödt blott wetande, utan med krafft och wesende.
Han warder mig ock förande igenom. Ty han är then rette
hielparen. Honom ware lof! ty Han skal hielpa mig. Ah!
kiä-raste Broder! thet är helt ett annat ting, Gud och Hans Son
Jesum, uti sig finna, smaka, kenna och se, än allenast några
döda bokstäfwer om Honom i Bibelen, och intet i hiertat, läsa,
eller mykit om Honom höra, eller weta. Ty när Han sig i
oss uppenbarar, så kunne vi först säija, jag wet uppå hwem jag
tror. Och therföre kan ock ingen Atheist, med alla lögnsatzer,
något mehr utretta, sedan man i gierning och vverckeligen uti
thet innersta kenner och ser then oss elskar. Ty hwad är weta
eller säija; jag tror utan finnande och kennande? Är då icke
trones krafft och sötma lefwande? Hwi skole wi tå icke smaka

1 Brefskrifvarens broder, Gustaf Adolf Palm, vid denna tid kronofogde

i Läckö fögderi, sedermera (1726) borgmästare i Lidköping, g. m. Margareta
Tullia Bellander, dotter till kyrkoherden i Mariestad A. Bellander och G.
Fegræus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1912/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free