Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Rudolf Münter. Johannes Calvins Lebenswerk in seinen Briefen, af Rud. Schwarz. Tübingen 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
215
Ett drag, som kanske allra tydligast träder oss till mötes,
då vi söka teckna Calvins bild, sådan han ter sig för oss i sina
bref, och ett drag, som ej kan förfela att göra ett djupt intryck
på den, som står inför bilden af den store reformatorn, är den
trofasthet och den kärlek, med hvilken han är bunden vid sina
vänner. Främst i ledet bland dessa lägga vi märke till den
eldige, kraftfulle och stridslystne Farel (†i565). Det band, som
förenade honom med Calvin, var icke så mycket att han till
börden liksom denne var fransman, som fastmer det gemensamma
i bägges öfvertygelse och lifsverk. Det var ju han, som
fått vara ett Försynens redskap, då han med sin järnhand höll
Calvin kvar i Genève, och som med honom delat landsflyktens
lott. Han verkade sedan framgångsrikt som präst i Neuchåtel,
men tvekade ej att på sin väns kallelse att ofördröjligen komma
till Genève, då hans närvaro där kunde anses vara behöflig.
Farel var en af de få i Calvins omgifning, som det var förunnadt
att blicka in i det allra innersta af reformatorns själ. Med all
önskvärd tydlighet framgår ur Calvins bref till Farel den
öppen-hjärtenhet, som vi eljest ej finna och i allmänhet ej tänka oss
hos den slutne Calvin. Farel fick deltaga i sin väns af lifvet
i sanning sparsamt gifna lycka, för honom anförtroddes den
myckna nöd och de många bekymmer, hvilka städse stockade
sig samman öfver Calvins hufvud och lät glädjens sol blott i
spridda strålar lysa på hans väg. Det var en vänskap, som
varade tiden ut, ty ännu som åttioårig gubbe lät sig Farel ej
hindras af ålderdom och svaghet att företaga den utan tvifvel
för honom mycket mödosamma och besvärliga resan till sin
ämbetsbroders dödsbädd.
Därnäst möter oss Viret (71571). Liknande var den
vänskap, som knutits mellan honom och Calvin. Denne lärde och
arbetsvillige man hade varit Farels medhjälpare i Genève och
verkade sedan oförtröttligt, alltjämt i reformatorisk anda i
Lausanne. Mild, lugn och sansad i förhållande till Calvin och Farel
kunde hans personliga närvaro i Genève, dit han ofta kom att
med Calvin rådgöra och öfverlägga i tjänsteärenden eller i rent
personliga saker, ej annat än vara af stor betydelse och till det
största gagn. De bägge trosfränderna stodo i en liflig
brefväxling med hvarandra, tack vare hvilken vi kunnat få en klar
inblick i många annars dunkla frågor.
Skola vi ytterligare nämna några af vännerna, kunna vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
