Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Rudolf Münter. Johannes Calvins Lebenswerk in seinen Briefen, af Rud. Schwarz. Tübingen 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
215
Virets giftermål i oktober 1538 kom helt säkert att hos Calvin
väcka tanken på att äfven själf söka sig en maka. I ett bref
(dateradt: maj 1539) beskrifver han sina drömmars brud i
följande ordalag:
— — — Jag hör ej till den klass af dåraktiga älskare, som
en gäng fängslade af skönhet sedan kyssa t. o. m. felen. De
enda drag, som tilltala mig, äro dessa: hon måste vara:
anständig, icke skrytsam, hushållsaktig, tålig och — samtidigt rädd
om min hälsa. (!)–-
Redan följande år tror han sig ha funnit en sådan kvinna
och anförtror i ett bref, afsändt från Strassburg den 6 februari
1540, sina tankar för vännen Farel:
— — — Det fördes till mig en adlig flicka med en
betydande hemgift. Men två skäl afskräcker mig från detta
giftermål : att hon ej kan vårt språk och att hon alltför mycket skulle
kunna ha sitt stånd och sin uppfostran i sinnet. Hennes bror,
en mycket from man, var högligen påträngande, och detta af
ingen annan orsak än emedan hans kärlek till mig gjort honom
så blind, att han ej mer tänker på sig själf. Hans hustru var
lika ifrig, så att jag hade nästan blifvit tvungen att erbjuda min
hand, om ej Herren själf gjort mig fri. Ty då jag svarade, att
jag ej komme att företaga något, om ej flickan toge på sig att
verkligen bemöda sig om att kunna lära vårt språk, utbad hon
sig betänketid. Jag sände genast min bror och en annan god
man, att värfva en annan för mig. Visserligen medför hon inga
penningar i äktenskapet, men alla, som känna henne, ha
anbefallt mig henne som alldeles utomordentlig. Kommer hon,
hvilket jag hoppas, skall bröllopet ej behöfva uppskjutas längre än
till den 10 mars. Om blott du komme, att välsigna vårt
äktenskap ! — — —
Några dagar senare (den 26 februari) skrifver han till
densamme :
— — — Vi vänta flickan strax efter påsk, men om du
lofvar att komma, skola vi uppskjuta bröllopet till din ankomst,
ty vi ha då tillfälle att närmare bestämma dagen. Det
fordrat-jag alltså för det första: att du kommer, det är den största
välgärning du kan visa mig, och för det andra, att du skrifver
om du vill komma, ty det måste nödvändigt komma någon
att välsigna äktenskapet och jag vill helst att du skall komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
