- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettonde årgången, 1912 /
221

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Rudolf Münter. Johannes Calvins Lebenswerk in seinen Briefen, af Rud. Schwarz. Tübingen 1909

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR

215

min bön och var uppmärksam på mitt tal. Kort före klockan 8
uppgaf hon stilla andan, så att de närvarande knappt kunde
märka hennes öfvergång frän lif till död. Nu söker jag
öfvervinna mitt lidande så pass, att det ej blir något afbrott i mitt
ämbetes utöfvande. Ty också med andra strider pröfvar Herren
mig. Lef väl, bäste vän och broder. Herren Jesus stärke dig
med sin Ande och äfven mig i denna hemsökelse, som säkert
brutit mig, om ej himlen räckt mig sin hand, som upprättar de
böjda, stärker de svaga och återgifver de trötta kraft.–-

Till Farel skrifver han några dagar senare:

— — — Hur fruktansvärdt svårt min hustrus död var för
mig, så söker jag dock så godt jag kan öfvervinna min sorg.
Också vännerna göra ifrigt sin plikt att trösta mig. Men du
känner ju mitt hjärtas känslighet eller rättare vekhet. — — —
Jag har beröfvats mitt lifs bäste kamrat som, om vårt öde varit
härdare, villigt skulle ha delat ej blott landsflykt och fattigdom
men t. o. m. död. Så länge hon lefde, var hon den trofaste
hjälparen i mitt arbete. Af henne rönte jag aldrig det minsta
motstånd.–—

Calvin, som vi äro vana att betrakta som den oböjlige,
hvilken ej brukade ge efter men till det yttersta anstränga sig att
genomföra sin egen vilja, finna vi stundom till en viss grad
osjälf-ständig. Det är då han tycker sig kunna känna, hur en högre
och starkare makt griper in i hans lif och vill ändra hans
planer. Det är egendomligt att se, hurusom, då det gällde hans
återvändande till Geneve, där ett omslag till förmån för de
utvisade inträdt i februari 1540, hans motstånd från att ha varit
bestämdt och fast så småningom brytes och öfvervinnes.
Rörande ett möjligt återkallande skrifver han i mars s. å. till Farel
i Neuchåtel:

–-Boktryckare Michel har sagt med Blecherets ord

{jurist i Geneve), att det vore möjligt att vända tillbaka. Men
hellre ville jag dö hundra gånger än taga detta kors, vid
hvilket jag tusen gånger på dagen måste fördärfvas. I förbigående
liar jag velat meddela dig detta, för att du må förhålla dig
manligt gentemot folkets rådslut, som försöka att draga mig
tillbaka dit.–– —

Annu den 19 maj nekar han ihärdigt att fara tillbaka till
Geneve. Ej ens hans gode vän Viret hade kunnat öfvertala ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1912/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free