- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettonde årgången, 1912 /
224

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Rudolf Münter. Johannes Calvins Lebenswerk in seinen Briefen, af Rud. Schwarz. Tübingen 1909

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

T.ITTER ATURÖFVERSIKTER

Calvin var en son af sin tid och sitt land. Med
fransmannens förståndsskärpa förenade han advokatens skicklighet och
juristens vördnad för ordning och system. Han gjorde alla sina
erfarenheter och inhämtade all sin lärdom, —- har det sagts om
honom, — som en skyldig skatt åt sin utveckling. Få män ha
förändrats mindre, men få ha också utvecklats mer än han.
Hvarje kris på hans bana lärde honom något och höjde hans
skicklighet. Calvins eget omdöme om sig själf var ju, att han
ägde ett känsligt eller rättare sagdt vekt hjärta. At denna
mening gaf han ofta uttryck, och det finns ingen anledning att
betvifla, att detta var det resultat, han själf kommit till vid en
undersökning af sina känslor. Men ä andra sidan kunna vi icke
förneka eller frikänna honom från att ha ägt ett stort mod.
Tillägnan till hans bok »Istitutio», skrifven till Frans I, är ett
tydligt talande bevis härför. Sedan han i höfliga och hofsamt
hållna ordalag hälsat sin konung och förklarat ändamålet med
sitt bref, försvarar han i oförtäckta frimodiga, ja, man skulle
kunnat säga nästan till djärfhet gränsande ord sin och sina
tros-fränders ståndpunkt i de religiösa frågorna. Var han en gång
öfvertygad om det rättmätiga i en handling, lät han sig ej af
några faror eller motgångar hindras från att fullfölja densamma.
Hans hufvudsakliga fel voro en alltför känslig själfkännedom,
som kom honom att känna förakt och kritik allt för bittert, och
en sinnets liflighet, som ofta öfvermannade honom på bekostnad
af hans själfbesinning. I sin lätt uppväckta förbittring yttrade
han sig ofta äfven mot sina närmaste med hårdhet. Mot sina
fiender var han hård och hämndlysten. Mycket af hans
stränghet får väl emellertid anses vara följden af hans fasthet i
öfvertygelsen, en källa i ej ringa grad till hans styrka. Så innerlig
var den tro, han hyste därtill, att hans egna intressen voro
öfverensstämmande med den Mästares, han skulle tjäna, att han tackade
sin läkare, som hjälpt honom att öfvervinna någon sjukdom,
mindre för egen räkning än å kyrkans vägnar såsom en tjänst
bevisad mot denna; han betraktade angrepp mot sig som en
fara, hvilken hotade evangelii sak. Det låg nära till hands för
ett sådant temperament att i en kritik se en allvarlig skymf
och i en motståndare en Guds fiende. Utan tvifvel tedde sig
Calvin i olika dager för den ene och den andre af sina samtida,
och en sådan olikhet i uppfattningen af hans karaktär har fört
till vidt skilda åsikter om densamma. För sina motståndaie

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1912/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free