Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Rudolf Münter. Johannes Calvins Lebenswerk in seinen Briefen, af Rud. Schwarz. Tübingen 1909 - Yngve Brilioth. Om Finlands skattskyldighet till påfvedömet under medeltiden af P. O. von Törne. Helsingfors 1911
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
215
var han den allvarlige och obeveklige fienden. För den stora
stora mängden af dem, som stodo på hans sida, var han den
beundrade ledaren, den ojämförligt skickligaste i förståndssaker,
den vise rådgifvaren, den som ingöt mod och martyrnit, men
en personlighet, som var väl aflägsen och respektingifvande för
att det skulle kunna bli tal om något innerligare närmande. För
sina närmaste var han — fastän kanske den lättretlige och
tadel-sjuke vännen — en man, som borde älskas såväl som vördas.
Också med hånets och det skamliga ocli lögnaktiga förtalets
vapen sökte motståndarne fälla reformatorn och förringa värdet
af hans verk. Så har man tillskrifvit honom snöd
vinningslystnad, njutningslystnad o. dyl. Hvad njutningslystnaden beträffar,
förstå vi af det sjukliga lif, han förde, att detta måste vara
något utan all grund, ty hans hälsa förbjöd honom utan tvifvel
alla läckerheter. Gentemot att Calvin skulle ha varit girig, står
det utrop, som motståndaren kardinal Sadolet icke kunde
undertrycka vid ett besök hos honom, då han uttalade sin stora
förvåning öfver hur enkelt den store och mäktige mannen lefde
och hur enkelt klädd han var. Någon hopsamlad förmögenhet
lämnade han ej heller efter sig.
Då Calvin efter ett rörande afsked med församlingens
representanter dött den 27 maj 1564, lär han i Genëves
rådsförsamling ha blifvit kallad: »en karaktär af högt majestät». Det
var ej för mycket sagdt, ty äfven om man tänker på hans stora
fel, hvilka ofta på ett hårdt och frånstötande sätt träda fram i
hans lif, måste vi, som se honom i världshistorisk belysning,
d. v. s. med den tiden och de förhållanden, under hvilka han
framträdde och verkade, som bakgrund, erkänna, att dessa voro blott
en baksida till den andens och viljans styrka, Gud hade
förlänat honom och som han satte in i lifvet och brukade utan
personliga intressen, men blott för att tjäna evangelium och Kristi
kyrka på det sätt, han ansåg för och fast och orubbligt trodde
vara det enda rätta och som kunde lända till Guds äras
förhärligande på jorden. Rudolf Munter.
P. O. v. TöRNE, Om Finlands skattskyldighet till
påfve-dömet under medeltiden. Historiallinen Arkisto XX: 2. 110 sid.
Helsingfors 1911.
Det är ej första gången d:r v. Törne visar sitt intresse för
påfvedömets historia och hvad därmed står i samband. Han
Kyrkohist. Årsskrift 1912. fj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
