Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - K. B. Westman. Den Heliga Birgittas Uppenbarelser i urval och öfversättning med inledning, anmärkningar och förklaringar, utg. af Richard Steffen. Stockholm 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
T.ITTER ATURÖFVERSIKTER
— innehåller anvisningar om botgöringar, afsedda att mildra
Guds vrede, som visat sig i en pest — utan tvifvel digerdöden.
16) Birgittas dagliga bön, hvaraf vi ha 3 svenska
redaktioner förutom den utbroderade och amplifierade latinska i de
s. k. Quattuor orationes, kan med hjälp af dessa källor utan
svårighet rekonstrueras (jfr anf. arb. s. 59—61).
17) Ex. 49 visar upptecknarnes roll vid Revelationernas
affattande.
18) Ex. 52 är en hjärtesuck om hennes ovärdighet och
synd till Maria och dennas svar.
19) Ex. 67, 68 äro från den sista sjukdomen, värdefulla
att sammanhålla med VII 31.
20) Simoniofficiet (senast tryckt i anf. arb. s. 293—5) borde
väl slutligen kanske också få komma med, ehuru det af nog så
påtagliga skäl aldrig kom in i den officiella upplagan. Det
preciserar skarpt oppositionen mot den samtida kyrkans brister.
Med afseende på själfva öfversättningen må några mera
tillfälligt funna inadvertenser få påpekas.1
»Den Heliga jungfruns storkyrka» (s. 30 not) är S. Maria
Maggiore i Rom. — Ett ställe i III 22 (s. 36), som förf. finner
dunkelt och ej fått någon rätt mening på, torde ha följande
innebörd: munkar, som lefva efter en inrotad bekväm och yppig
sedvänja, böra ej förhastadt dömas, ifall de ej känna till rätt
praxis och »gärna skulle nöja sig med ett tarfligare lefnadssätt,
om ej den gamla (slappa) sedvänjan vore rådande» (essentque
libenter contenti de abiectioribus, si non consuetudo longinqua
prævaleret, fsv. »latin sik gärna nöghia at tholiko the fingin, vm
ey ware langh sidhuänia»),
I en själaprocess (IV 7, s. 45) låter förf.
blåmannen-demonen säga till riddaren-ängeln: »du vet alla de ord och tankar,
som han hade i sin själ (och kan visa, hurudana de helst äro).
De kunna ej liknas vid den nådegåfva, som är gudlig ånger»....
Detta är efter svenska texten (»thvv veest al hans ordh oc
thanka som han hafdhe til sina siäl, oc tee hulkin the hälzst
äru The formogho ey». . .), och parentesen är afsedd att ånge,
att de inneslutna orden ej finnas i lat. De finnas emellertid,
men äro af den fsv. öfvers, med orätt dragna till den föregående
meningen (omnia verba et cogitatus ad salutevi anime eius nosti.
Omniaque, inquit, ista quecumque sunt non possunt assimilari. ..)
1 Ett sådant ställe, VII 13 (= Sv. VII 14) s. 144, har jag diskuterat i anf.
arb. s. ss not 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
