Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Th. Wotschke. Geschichte der Reformation in Polen. Leipzig 1911
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
215
fader Lismaninis OM. Där bildade sig en hemlig krets af
erasmi-anskt och melanktonskt sinnade lekmän, adel och borgare. Många
af de ledande reformatorerna i Polen gingo genom denna
humanism till evangelium. — Men ett stånd nåddes hvarken af
humanism eller evangelium, ens i reformationens största
segertid. Massan af landtbefolkningen, bondeståndet var allt för
nedtryckt och okunnigt, sjunket i dufven slöhet under det
omänskliga trycket och utan andlig rörlighet. För dess
förkrympta ande var romerska kyrkans prakt och vidskepelse
lättare att förstå än evangelii själfständighetskraf. Därför att
reformationen aldrig kunde riktigt nå denna folkklass, blef den
alltid relativt svag och lätt att besegra.
* *
Bland de första mera betydande män, som utbredde
Luthers tankar i Polen, var den bekante humanisten Joachim
Va-dian, som från Wien på en resa passerade Leipzig och därifrån
kom till sin bror i Posen 1519. Här talade han gripande om
augustinmunken i Wittenberg. Så vanns brodern, den mäktige
chefen för den Wattska handelskretsen, Konrad von Watt. Då
Vadian 1519 på genomresa i Krakau gästade kusinen
grosshandlaren Hektor von Watt, utbredde han äfven där intresse
för lutherdomen. Bland de påverkade var Jost Dietz, den
intressantaste af alla Polens tyska borgare, en afmätt förnäm
humanist, som ej öppet bekände sig som lutheran, men som
frambar evangeliska grundtankar. Han var nog typisk för Krakaus
borgerskap; i allmänhet vågade man ej en offentlig bekännelse
utan sköt fram Erasmus, fast man i hjärtat var evangelium
tillgifven. När Dietz dog 1545, var det i alla händelser en
Nikodemus, som gick bort. — Snart började katolikerna reagera.
Konung Sigismund var en trogen kyrkans son af ultramontan
läggning. Hos honom begärde biskoparna åtgärder mot
kätte-riet; påfvens legat, den girige biskop Fereri, som under sina
rofferier höll på att bli ihjälslagen, dref ifrigt på. Den 24 juli
1520 kom det bekanta Thorn-ediktet, som vid hårda straff
förbjöd Luthers böcker. Härmed angafs den kungliga politikens
väg för århundraden. Ediktet hjälpte ej; från hus till hus gingo
de förbjudna skrifterna. Redan 1522 framtvangs ett nytt
plakat, och 1523 förbjöds vid dödsstraff att äga evangeliska
skrifter. Förgäfves. På två vägar hotade faran af evangelisk in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
