Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Th. Wotschke. Geschichte der Reformation in Polen. Leipzig 1911
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
215
I slutet af 1520-talet syntes ett ögonblick en försonligare
stämning mot lutherdomen bana sig väg. Krzycki öppnade 1529
förhandlingar med Melanchton; afsikten var emellertid blott att
söka vidga klyftan mellan Melanchton och Luther och så draga
den förre öfver till gamla kyrkan. Melanchton lät till en början
dupera sig och gaf vänliga svar, inbjöds till Polen och väntades
komma. Den sluga planen gick dock om intet, genom att den
polske studeranden i Wittenberg Johan à Lasko öppnade
Me-lanchtons ögon för Krzyckis verkliga karaktär. I stället tog
reformationen mera fart, särskildt i Storpolen. Dess historia där
1530—35 är nära förknippad med gymnasiet i Posen, som nu
blomstrade upp och där de lutherska humanisterna Anton Niger
och Christof Hegendorf dessa år verkade. Hegendorf var till
det yttre katolik men med evangeliska tankar. Som
privatlärare åt adelns söner fick han stort inflytande; då Storpolens
adel under de kommande årtiondena med hänförelse inträdde
för reformationens sak, kunna vi däri väsentligen se frukterna af
Hegendorfs undervisning. Han hänvisade ifrigt till bibeln, höll
dagliga husandakter, öfversatte och läste gärna Chrysostomi
homilier. — I Lillpolen kom samtidigt ett svårt slag för den
gamla kyrkan, när Dobergart 1529 flyttades från Krakau och
året därpå afled. I den stora Mariakyrkan fördes en nära nog
öppet evangelisk predikan, till dess Krzycki, som efter Drzwicki
1535 blifvit Polens ärkebiskop, beröfvade tyskarna denna kyrka
och därmed gaf deras ställning i Krakau ett tillintetgörande slag.
Med 1534 hade nämligen åter kommit vändning till
hård-händt antiprotestantisk politik. På Krzyckis uppfordran sökte
då Sigismund hejda studenternas vandringar till Wittenberg
genom ett strängt förbud. Cochläus, som nu trädt i Polens tjänst,
jublade öfver förbudet och skref en rad pamfletter till Polens
biskopar för att egga deras nit; brefvet till Drzwicki är en af
de argaste smädeskrifterna från reformationstiden och utgör ett
exempel på, huru konfessionellt hat kunde döda ej blott all
sanningskärlek utan äfven all smak. Behofvet af kraftåtgärder
kändes ännu mera därigenom, att de 1534 från Mähren utvisade
döparna i stora skaror drogo in i Polen. De gammaltroende
beslöto nu, sporrade af Cochläus’ flygskrifter, att störta den
protestantiska andens främste utbredare, Hegendorf. Under
ledning af den fanatiske archidiakonen i Posen, Gregor från
Sam-ter gick man till verket. Kampen började i Gnesen, där Hegen-
Kyrkohist. Årsskrift 1912. /S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
