Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. Några ord om Olof Lambatungas dödsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord om Olof Lambatungas dödsår.
Redan år 1799 fäste en författare (Neumann: Historia
Primatus Lundensis, Köpenhamn 1799) uppmärksamheten på ett
dokument af för denna fråga afgörande betydelse, ett uppslag
som emellertid af senare forskare blifvit helt och hållet
förbi-sedt. Att peka på detta äfvensom några andra omständigheter
har varit ändamålet med nedanstående rader.
På åtskilliga håll uppgifves Olof Lambatunga hafva dött
redan år 1200. Så i Upsala ärkebiskopslängder (S. R. S: 111:2
f. 98, 99), hvilka ställen Reuterdahl sedan återgifver (S. K. H.
II: i f. 148). Samma uppfattning gör sig gällande i Sv. Dipl.
t. ex. I: 683, där ett bref, utfärdadt af ärkebiskop Olof i Upsala,
sålunda antingen Olof Lambatunga eller Olof Basatömer
dateras 1198 — 1200 eller 1223—1234. Senast har Hildebrand i
»Sveriges medeltid» III s. 115 samma uppgift, att
ärkebiskopsstolen blef ledig år 1200. Emellertid är det att gifva akt på,
hur ringa stöd den gängse traditionen har och hur föga
trovärdig den låter. Det enda upphofvet synes vara de redan
anförda uppgifterna i de två Upsala ärkebiskopskrönikorna. I
öfriga register förtiges helt enkelt året. Vidare må påpekas, hur
otroligt det låter att ärkebiskopsstolen skulle stått vakant en tid
af sju till åtta år efter Olofs död.
Olofs efterträdare, Valerius, tillträdde nämligen ej förr än
1207 eller 1208. I påfvens dispensbref säges visserligen, att
kyrkan länge (»diu») måst undvara en herdes vård och såsom
skäl uppgifves dels primatens i Lund frånvaro på resor, dels
oegentligheter i Sverige (»propter insolentiam regionis»). Men
ej kunna dessa båda skäl motivera ett så långt uppehåll som
från 1200 —1207. Ärkebiskopen Andreas Suneson var
bevisligen hemma den allra största delen af denna tiden (se t. ex.
Sv. Dipl. I: 118, 122). Däremot passar uttrycket (»peregrinatio»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
