Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RELIGIÖSA STÄLLNINGEN I LINKÖPINGS STIFT UNDER iSoO-TALET 4 I
och, när några sådana började förmärkas, voro de, såsom vi
skola visa, hufvudsakligen af baptistisk natur.
Visserligen rådde — som sagdt är — i Linköpings stift liksom
öfverhufvud taget också annorstädes en andlig lojhet i de bredare
folklagren, men detta hindrar dock icke, att i åtskilliga hem
härskade en allvarlig gammaldags fromhet, som påverkades af
ej blott bibeln utan ock af sådana bibeltrogna författares skrifter
som dem af Luther, Arndt, Scriver, Nohrborg m. fl.
Gudaktig-heten framträdde val icke i uppseendeväckande låter men i en
stilla uppbygglig vandel.
Förtroendet till stiftets präster var icke fullt så orubbadt som
förr vid den tid, då biskop C. VON ROSENSTEIN 1820 höll
prästmöte i Linköping kort innan han afflyttade från stiftet för
att tillträda ärkebiskopsstolen. Hans tal vid detta tillfälle var
således att anse som hans afskedsord till sitt prästerskap och
får därigenom en ökad betydelse. Han yttrade däri, att han
frågat sig, hvad orsaken månde varit till »ett minskadt förtroende
och en hos allmänheten aftagande aktning för läroståndet». Han
tillade: »Den lifliga och talrika nation, som länge fört en slags
modets spira öfver Europas öfriga folkslag, hade under yrslan
af politiska hvälfningar en tid afsagt sig all offentlig gudsdyrkan,
ödelagt sina tempel och fördrifvit sina religionslärare — — —.
Skulle någon lämning däraf i afseende på kyrkan ännu glöda
hos oss, sedan en dyr erfarenhet vid själfva källan nederlagt de
nya lärarne? Onekligen har detta tidehvarf varit och är ännu
utmärkt af en lättsinnighet, som ej tillåter uppmärksamheten att
med allvar fästa sig vid ämnen hörande till det andliga lifvet».
»Dock, mina bröder, böra vi tillskrifva allt åt orsaker, som
tillhöra tidens allmänna lynne? Vid redligt och opartiskt
eftersinnande igenfinna vi tyvärr, att vårt eget stånd icke kan
alldeles frikännas från delaktighet i villan. Mången intränger sig
i läroståndet utan annan inre kallelse därtill än oduglighet till
alla andra yrken, utan kunskaper och arbetshåg, utan allvarlig
religionskänsla, utan bön, utan tro, utan helgelse–-. När
sådant sinne röjes, hvad skall allmänheten döma? Komma någon
gång härtill olagliga befordringsmedel, öfverdrifna anspråk,
bitterhet mot medsökande, fåfänga, girighet eller andra grofva laster,
så blir denna dom så mycket strängare» —–»ty den stora
mängden förstår sällan att skilja sak och person». Biskopen
förmanade prästerna att framställa sig för en eftersyn till goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
