Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»
G. WESTLING
gärningar, med oförfalskad lärdom, med ärlighet, med
hälsosamma och ostraffliga ord, på det han, som emotstår, må blygas,
intet ondt hafvandes, det han om oss säga kan»1 o. s. v. (Tit.
2:7,8). Det var skarpa ord, sagda i afskedets stund å ämbetets
vägnar, hvarför de måste anses ha motsvarat förhandenvarande
förhållanden. De tyda på att mycken vank och brist vidlådde
stiftets kleresi.
v. Rosensteins efterträdare på biskopsstolen i Linköping blef
marcus Wallenberg, en man väl bevandrad i de grekiska och
romerska auktorerna, öfversättare af Homers Iliad och Odyssé
och ansedd som en »redbar och flärdfri» personlighet. Han hade
en ljusare syn på ställningen och lade mindre märke till kyrkans
refvor och de framträdande tecknen, att det forna förtroliga
förhållandet mellan församlingen och dess herdar var försvagadt.
När han vid sitt prästmöte 1827 utlät sig om det kyrkliga läget
inom stiftet, uttalade han »sin synnerliga tillfredsställelse öfver
det hugnande tillstånd, han såväl under egna visitationer som
genom herrar kontraktsprostars aflämnade ämbetsberättelser i
stiftet funnit samt öfver den oafbrutna sorgfällighet, hvarmed
prästerskapet uppfyller sina förbindelser —–och gör sig
förtjänt af allmänhetens bifall och aktning». Han såg situationen
med andra ögon än företrädaren, men tvifvelaktigt är, om han
bedömde läget riktigare än denne. Tidsandan torde påverkat
omdömet. Han hade dock lagt märke till, att en ny ande
begynte uppenbara sig, men han och hans capitulares ansågo sig
böra varna ämbetsbröderna för denna, hvarför i ett ämbetsbref2.
af samma år han lät skrifva: »Närvarande tids lynne har fått
en mera religiös prägel». Han tillade: »Hafven icke blindt
förtroende till den beprisade gudaktighet och den mera allmänt
yttrade religionskänsla, hvarunder man någon gång jämfört
närvarande tidehvarf med det förflutna som fordom fariseen med
publikanen», men i ett nytt ämbetsbref, från 1829,3 förmanar
han dock den »kristliga läraren» att åt det »outsläckeliga
lycksalighetsbegäret» anvisa dess »osvikeliga mål» och ådagalägga,
att en sann gudsfruktan är det borgerliga samhällets yppersta
stöd, och att det enskilda lifvet hämtar från samma källa alla
hjärtats behof af tröst, kraft och salighet».
1 Tal vid prästmötet 1820.
2 N:o i år 1827.
3 N:o 2 år 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
