Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»
G. WESTLING
förfäder stiftad inrättning», som »liksom bemäktigat sig det
närvarande seklet», och, när mötet samlats, uttalade han som vid
det förra sin belåtenhet öfver att tillståndet fortfarande var
hugnande, att »prästeståndet med oafbruten sorgfällighet och
förståndigt nit bereder den sanna upplysningens och religionens
tillväxt». Han gladdes ät, att »villomeningar och skadliga
nyheter –-icke fått tillfälle att fästa sig». Huruvida biskopens
tillfredsställelse var i alla afseenden välbefogad, är dock tvifvel
underkastadt. Den belåtne stiftschefen lämnade snart därefter
sitt tillgifna prästerskap och slöt 1833 sina ögon i döden.
II. J. J. Hedréns tjänstetid.
Wallenberg efterträddes på biskopsstolen af JoHAN JAKOB
HedrÉN, som börjat sin ämbetsmannabana som docent i botanik.
Sedan han blifvit prästvigd och omsider pastor i Jakobs och
Johannes’ församlingar i Stockholm och sedermera biskop i
Karlstad, nämndes han 1833 till samma ämbete i Linköping.
Han ansågs vara en välvillig man och besitta en betydande
administrativ förmåga. Hans intresse sträckte sig icke allenast
till stiftets kyrkliga angelägenheter utan omfattade icke mindre
en mängd ekonomiska frågor. Han hade varit en af stiftarne
af Värmlands enskilda bank, och efter sin flyttning till Linköping
tog han initiativet till en provinsialbank i sin nya stiftsstad.
Med hvilka ögon han betraktade den religiösa ställningen i sitt
nya stift, framgår af det herdabref, som han efter att hafva tagit
situationen i öfvervägande omsider 1837 utsände, sedan det till
följd af författarens sjuklighet och trägna ämbetsgöromål blifvit
mer än tvenne år fördröjdt. Han yttrade där med tanke på det
allmänna tidsläget: »Med oro och bedröfvelse skulle var och en
uppriktig vän af Guds rike beskåda denna till utseendet
oförsonliga tvekamp mellan den förflutna tiden och den kommande,
om de olycksbådande hotelserna vore — — — understödda ai
en oemotståndlig makt». Han fann det tröstefullt, att
utvecklingen fortginge under Guds ledning. »Vill tiden mana oss till
nya bemödanden, nya uppoffringar, nya faror till Guds rikes
förkofran, så skola vi lydaktiga, med glädje och nit gå fram på
dess väg». »Men vill han något annat, något häremot stridande,
så må vi besinna, att vi just äro de väktare, som äga plikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
