Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI’.N RELIGIÖSA STÄLLNINGEN I LINKÖPINGS STIFT UNDER 1800-TALET 8l
hos prästerskapet dämpa allt köttsligt nit mot den andliga
rörelsen och att rikta dess blick på det välsingnelsebringande i
den. — Biskopen ansåg sig ock kunna vitsorda, att
församlingarnas präster ännu åtnjöto aktning och förtroende bland
menigheten, och han säg däri en vederläggning af ett från publicistiskt
håll framkommet påstående, att bland prästerna funnes icke ens
någon, som ej kunde misstänkas vara en skrymtare och
bedragare, och att prästerna följaktligen voro missaktade.
Just omkring denna tid, medan biskopen ännu icke varsnade
några faror för kyrkans lugn, började de andliga, till en del
också sekteriska rörelserna växa i styrka inom stiftet. Baptism
och mormonism tärde redan på den kyrkliga enigheten.
Försummelser å kyrkans sida beträffande själavården öppnade väg
för dessa antikyrkliga sekter, och i frireligiös riktning verkade
flera inflytelserika predikanter. P. Fjellstedt besökte under sina
predikoresor äfven Linköpings stift och verkade lifvande på
nitet icke blott för den yttre missionen utan ock för den inre,
och detta i sistnämnda riktning. Som hans auktoritet var
betydande, lämnade hans verksamhet spår efter sig. En ännu
mera bestämmande inverkan på den religiösa rörelsens karaktär
hade C. O. Rosenius. Tack vare hans verksamhet uppväxte
också inom Linköpings stift missionsföreningar för främjandet
hufvudsakligast af den inre missionen. Väl åsyftade han icke
att åstadkomma någon separation från kyrkan, men det
misstroende, han dock hyste till kyrkans målsmän, afsatte som en
verkan ett lossande på de band af förtroende mellan präst och
församlingens andligt sinnade medlemmar, som biskopen ännu
vid senaste prästmötet förmenade vara obrutet. Som för de
»troende» framhölls, att deras föreningar mera motsvarade
karaktären hos de urkristna församlingarna, som man tänkte sig varit
utan vank och villa, än de förhandenvarande
statskyrkoförsamlingarna, i hvilka ogräset var ymnigare än den ädla säden, så
stöddes de väckte i sitt misstroende till kyrkan och i sin
förkärlek för sina egna små sammanslutningar för öfning i
gudaktighet. Den af Rosenius redigerade och utgifna tidskriften
»Pietisten» började vinna spridning inom stiftet och utbreda den
läroåskådning, som utmärkte honom. Som han af många
betraktades som en lärofader, blef hans uppfattning af »nådens
ordning» hyllad af väl större delen af dem, som väckelsen
berört. Denna s. k. Ny-evangeliska åskådning ansåg prästerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
