Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO G. WESTLING
och de mera kyrkligt sinnade erbjuda syndare en alltför bekväm
väg till syndaförlåtelse genom att icke med tillbörligt eftertryck
betona vikten af verklig botfärdighet som villkor och
nödvändigheten af helgelselifvets utveckling. De nyevangeliska äter tillvitade
kyrkans trogna, att de gjorde den tränga porten alltför trång. Så
kom jämte missnöjet med kyrkans lif och ordningar att intränga
bland de väckte äfven ett ogillande af dess sätt att framställa
berörda viktiga läropunkt, en omständighet äfven af betydelse
för den andliga rörelsens utveckling i frikyrklig riktning. Bla’nd
mera bekanta banbrytare för nyevangelismen var — som
bekant— Lektor P. M. Elmblad. Äfven Östergötland blef i någon
mån föremål för hans predikoverksamhet. Också bland stiftets
prästmän började en och annan visa en dragning till den af
Rosenius förkunnade läroframställningen.
Af en mera lagisk natur än dessa var prästmannen Per Aug.
Ahlberg, som 1847 mottog prästerlig ordination för stiftet. Redan
under sin tidigaste verksamhet som pastorsadjunkt i Östra
Toll-stad väckte han uppmärksamhet som en väldig botpredikant.
På slättbygden funnos den tiden inga tecken till läseri, hvarför
det var ganska naturligt, att den rörelse han där i orten
framkallade skulle väcka uppseende och egga hans kyrkoherde att
i domkapitlet begära ombyte af adjunkt. Ahlbergs följande
verksamhet i stiftets sydliga delar medförde likaledes andliga
rörelser. Sedan han utbytt församlingslärarens mera stationära
arbete mot en friare verksamhet, öfvade han under sina många
predikoresor inom stiftet ej ringa inflytande på dessa rörelsers
spridning och vidmakthållande.
Bland organen för lekmannaverksamheten i och för den
inre missionen i stiftet under detta tidigare skede af de
andliga rörelsernas utveckling må erinras särskildt om Jönköpings
missionsförening och Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Redan
innan dessa föreningar ditsändt kolportörer, som dristade sig att
jämte spridande af religiös litteratur också understundom leda
andakten i stugorna, när några flera samlats dit för att få höra
Guds ord, hade en och annan lekman djärfts uppträda som
predikant, trots att konventikelplakatet hängde som ett
damoklessvärd öfver hans hufvud. Sedan 1853 i Jönköping ett
traktatsällskap blifvit stiftadt, utsände det kolportörer, som besökte
trakter också inom Linköpings stift. Visserligen hade de
närmast till uppgift att sprida sällskapets skrifter, men de tilläto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
