- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fjortonde årgången, 1913 /
62

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I IO

G. WESTLING

konventikelfolket, att han för dess räkning lät anordna enskild
nattvardsgång i prästgården, då de väcktes sjuka samveten ej
tilläto dem att taga sakramentet gemensamt med församlingen.1
Han upplät kyrkan för predikande lekmän och förklarade, att
så länge studenterna på sina konserter fä sjunga Bellmansvisor
i Stockholms kyrkor, så länge få lekmän tala Guds ord i
Helle-stads kyrka».2 Därvarande kolportörer utsträckte emellertid sin
verksamhet utom hans församling och möttes då icke af samma
vidhjärtenhet. Prosten i Risinge fann misshag däri och riktade
konsistoriums uppmärksamhet på deras olagliga missionsarbete
och anmälde, att sagda personer med kontraktprosten
Emanu-elssons vetskap och begifvande höllo konventiklar icke blott i
dennes eget pastorat utan ock i grannsocknarna, Risinge, Vånga,
och Tjällmo. Sedan förklaringar och utlåtanden blifvit inhämtade
från vederbörande parter, togs saken under ompröfning i
domkapitlet den 21 november 1855. Det befanns, att männen hållit
andliga sammankomster i byarna Messelköp, Ringtorp och
Skäf-tesfall i Risinge församling, och att pastor där befarat »förakt
icke blott för prästerskapet utan äfven för den offentliga
gudstjänsten, som åsidosattes för antydda obehöriga talares merendels
på söndagarna hållna föredrag». Domkapitlet fann visserligen,
att dessa sammankomster hörde till dem, hvilka i Kungl,
plakatet den 12 januari 1726 betecknades såsom förbjudna, men
ansåg sig dock icke kunna ingå i pröfning, om dessa predikanters
eller de personers, som tillställde dem eller deltogo i dem, lagliga
ansvar. Som domkapitlet för öfrigt funnit, att inga villfarande
meningar blifvit framställda, eller att någon afvikelse från den
sanna läran blifvit öfverklagad, så ansåg det, att prosten
Arvedsons anmälan icke borde leda till någon åtgärd från domkapitlets
sida. Det ville tillägga den förvissningen, »det prästerskapet i
dessa församlingar, hvarest dylika andliga rörelser blifvit
förmärkta, med sitt upplysta nit och med den varsamhet, som
ämnets grannlaga beskaffenhet fordrar, behandlar denna viktiga
angelägenhet». De andliga rörelserna utbredde sig ock allt fort
i dessa bygder och utspårade snart nog, hvarom mera sedermera.
Äfven andra af stiftets pastorer sökte ehuru förgäfves sätta en
damm för den framryckande rörelsen. En af de prästmän, som
anslutit sig till den, och som nitiskt verkade för dess utbredning

1 Se minnesteckning i »Julhälsning» 1906.

- Samma skrift, sid. 38.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1913/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free