Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
G. WESTLING
anställas mot honom därför att han lydt sitt samvetes röst.1
Sedan underrättelse ingått från Norrköping, att Åkerlund
fortfarande dref propaganda för baptismen, beslöt domkapitlet att
anmäla saken för Konungens Befallningshafvande till åtal inför
världslig domstol.2 Till denna ytterlighet behöfde dock målet
icke föras, ty Rundgren inberättade till konsistorium ett par
veckor därefter, att mannen i fråga förklarat sig villig att återgå
i kyrkans sköte. Baptismen hade emellertid hunnit slå rot i
staden och förkofrade sig utan några större hinder från kyrkans
sida. I Norrköpings och det därtill angränsande Bergslags
kontrakt gjorde baptismen ock afsevärda landvinningar, icke minst
genom en körsnär Heidenberg från Örebro, som var en synnerligen
ifrig apostel för baptismen. Mot honom lät justitiekansleren
förordna åtal, bland annat för hans verksamhet inom Hällestads
församling. Där hade — såsom vi sett— redan under 1840-talet
religiösa rörelser uppstått, och bland dess ledare räknades ock
förutnämnde Anders Nilsson, som för sin kristliga fromhet och rika
gåfvor som folktalare åtnjöt stort inflytande bland de troende
och äfven förtroende hos församlingens pastor, Teol. D:r
Emanu-elsson. Emellertid inställde sig Heidenberg och dref baptistisk
propaganda och förvillade äfven Anders Nilsson. Kyrkoherden
ingaf till konsistorium berättelse om den nya situationen inom
församlingen och begärde anvisning, huru han borde förhålla sig.
Innan Heidenberg inställt sig i socknen hade visserligen
konvcn-tiklar där blifvit hållna, men mot dessa hade han ansett sig ej
böra lägga hinder, eftersom folket hungrade efter uppbyggelse
och han icke dittills funnit några afvikelser från kyrkans lära
liksom ej heller vid deras sammankomster något, som stred
mot dess ordning. Nu däremot hade Heidenberg utsått frön till
söndring och villfarelse, hvartill kom, att denne genom omdop
upptagit personer i den baptistiska församlingen. Heidenberg
hade dock nu lämnat församlingen, hvarför Emanuelsson
hoppades att kunna tillrättaföra de förvillade. Hans förhoppningar
därom visade sig dock grundlösa, hvarför han såg sig föranlåten
ingå med en ny anmälan till domkapitlet. Som Anders Nilsson
var en inflytelserik person och hans exempel lätt kunde förleda
andra att följa hans föredöme, beslöt domkapitlet anmoda
Konungens Befallningshafvande att vidtaga lagliga åtgärder mot
1 Kons. prot. d. 30 aug. 1854.
2 Kons. prot. d. 4 okt. 1854.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
