Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
G. WESTLING
lifsrörelser, som han bevittnade. Det blott smärtade honom att
se dem röja en inneboende dragning eller syftning från
kyrkan, och att de ofta medförde mycken förvillelse. Besjälad af
sådana åsikter mottog han ledningen af Linköpings stift, där
vid tiden för hans tillträde den religiösa subjektivismen redan
vunnit ganska starkt fäste. I det herdabref, som han utsände,
lade han sitt prästerskap allvarligt på hjärtat att besinna den
djupa och allvarliga mening, som låg däruti, att bland alla
förbindelser, som prästen såsom församlingslärare åtagit sig, »den blifvit
satt främst, att vi vid den rena evangeliska läran skole troget
förblifva». Han erinrade prästerna om att »genom principlösa
eftergifter, genom att åt lögnen uppoffra någon del af sanningen
för att sedermera efter förmenande så mycket tryggare få
behålla återstoden, uträttar man i själfva verket intet». Edens
förpliktelse borde för dem liksom för honom själf vara
ovillkorligt bindande. Med tanke därpå hänvisade han dem ock därtill,
att de förbundit sig att »noga vårda, efterlefva och handhafva»
den offentliga kyrkoordningen, om det än medförde svårigheter
och motstånd frän den antinomistiska riktning, som genomgick
tiden. För honom var det synliga kyrkosamfundet en hart när
oantastelig institution, som han såg i ett idealt ljus, medan de
nyreligiösa riktade en skarp blick på statskyrkans många brister
och i känsla af det individuella frälsningsbehofvet lämnade
församlingstanken ur sikte och sökte sitt stöd inom föreningar af
trossyskon. Läget var ingalunda tilltalande för en person med
Brings konservativa syn därpå. Liberalismen hade vunnit terräng
på flera områden. Det har icke utan skäl t. o. m. blifvit sagdt,
att 1860-talet var en liberalismens guldålder i vårt land. Då
nedbröts till Brings bedröfvelse den gapila ståndsriksdagen och
en reformifrigare tid syntes vara för handen. Biskopen hade
före sin ankomst till stiftet bevittnat så märkliga reformer som
konventikelplakatets upphäfvande och sockenbandets upplösning
och senast en dissenterlag af den 23 oktober 1860, hvarigenom
lämnades laglig tillåtelse för hvem som helst att under vissa
villkor utträda ur statskyrkan, och hvarmedelst dennas enhet
de jure således upphörde. När Bring följande år öfvertog
ledningen af stiftet, hade lagstiftningen lossat på de kyrkliga banden
mer, än han ansåg förenligt med kyrkans samdräkt och sanna väl.
Den kyrkliga ställningen inom stiftet ungefär vid tidpunkten
för hans ankomst dit karaktäriserade han själf med ledning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
