Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
G. WESTLING
släppte icke gärna efter, och det inträffade, att konsistorium
anlitade Konungens Befallningshafvandes handräckning för att
nödga tredskande baptister och mormoner att hörsamma
kallelsen till inställelse. Helt visst använde biskopen sin förmåga att
klart framlägga bibelordets mening, men han kom dock vanligen
till korta inför de kallades otillgänglighet för skäl. När
domkapitlet fick kännedom om, att någon på ett påfallande sätt
dref propaganda för nämnda sekter, hände det, att konsistorium
anmälde målet hos Konungens Befallningshafvande för
anställande af åtal. A andra sidan förekom under denna brytningstid,
då präster funnos, som voro villrådiga i fråga om de i kyrkan
kvarstående baptisternas och mormonernas kyrkliga rättigheter,
att de blefvo anmälda för tjänstefel i domkapitlet, emedan de
t. ex. under vissa förhållanden vägrat dessa lysning till äktenskap.
Understundom voro de anmärkningar, som medlemmar af dessa
sekter riktade mot kyrkan, obilliga, ja, orimliga, såsom t. ex.
mormonernas påstående, att statskyrkan icke var den helige
Andes tempel, enär inga profeter eller apostlar funnos där.
Sällan lyckades biskopen eller församlingsprästerna att återföra
i kyrkans sköte dem, som fastnat i baptisternas eller
mormonernas garn. Men fylld af nit begagnade biskopen de utvägar,
som Guds ord och de kyrkliga stadgarna erbjödo honom och
hans prästerskap för att om möjligt återvinna några för kyrkan.
Många trakasserier vållades under denna tid däraf, att baptistiskt
sinnade föräldrar gjorde svårigheter med afseende på sina barns
dop. An lyckades prästerna att öfvertala föräldrarna att låta
det ske, än misslyckades de, kanske efter långa förhandlingar.
Huru utvecklingen gestaltat sig under biskopens första
ämbetsed, angaf han själf vid det prästmöte, so,m han sammankallat
till 1868. Han yttrade då: »A ena sidan se vi och kunna icke
nog tacka för de än här, än där frambrytande andliga
väckelserna, det i hela menigheter alltmer sig spridande begäret efter
eviga lifsens ord och i förening med detta begär, där det får
utveckla sig och finna näring och stadga, en klarnande kyrklig
insikt, en fast bekännelsetrohet, en varm vördnad och kärlek
för kyrkans ordning — — —. Men under det således Guds
rikes lefvande krafter omisskänneligt mäktigt röra sig ibland oss,
är det ock lika oförnekligt, att det okyrkliga sinnet,
likgiltigheten, otron, ja, fientligheten mot kyrkan, hennes bekännelse
och ordning tillväxa och med en tillförene oerhörd öppenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
