Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
G. WESTLING
komma separation, och till hvilken en del kolportörer gjorde sig
skyldiga. En pastor i Grebo och Värna hade i ett memorial
t. o. m. uttalat den öfvertygelsen, att folkets fria sammankomster
till inbördes uppbyggelse mera än husandakt befordrade
förkofran i kristlig vandel, en mening, som biskopen ingalunda delade.
Han plägade i stället vid sina visitationer mana församlingarna
till stor varsamhet i fråga om dylika samlingar och att noga
pröfva andarna men å andra sidan att öfva en kristlig husandakt.
Den religiösa rörelsens utveckling under de senaste åren
hade hos flertalet af prästerskapet snarare försvagat än stärkt
det välvilliga omdöme, som åtskilliga bland det fällt därom vid
det senast hållna. De mera besinningsfulla kunde väl icke
blunda för dess betydelse för mångas personliga kristendomslif
men ej heller med jämnmod se, att den dock började arta sig
till att splittra kyrkomenigheten och rifva sönder kyrkan. Ett
uttryck för denna misstämning bland många af kleresiet gaf vid
1868 års prästmöte den förut omnämnda Teol. D:r A. J. Broman
i Skärkind. Han för sin del höll före, att lekmannaverksamheten
innebar ett frö till affall från statskyrkan, och yttrade, att de
»sällskap och stiftelser, som tagit sig rättigheten att
befullmäk-tiga och utsända sina ombud, göra inga villkor eller
inskränkningar i deras verksamhetskretsar, utan försedda med deras
kolportörsbref vandra de från församling till församling för att
hålla konventiklar och försälja till innehållet alldeles
okontrollerade småskrifter eller traktater. Någon anmälan om deras
ankomst kommer ej i fråga. Föreskriften om kyrkorådsledamots
närvaro kan ej verkställas, då ingen anmälan skett, och är
dessutom ändamålslös, då högst sällan någon kyrkorådsledamot af
bondeståndet kan bedöma vid ett hastigt åhörande, om
föredraget är renlärigt, eller om det kan föranleda oordningar, väcka
split, oenighet och tvifvel öfver vår kyrkas lära, hvarjämte det
på flera ställen lärer visat sig, att kolportörerna varit förklädda
baptister eller mormoner». »Dessa och andra kolportörer söka
aldrig att verka på sådana personer och hushåll, som i ett eller
annat afseende lefva okristligt och bäst kunde behöfva den
väckelse, de vilja åstadkomma. Vid deras ankomst till en
församling infinna de sig hos någon, som anses väckt; budkaflen
utgår, och inom kort samla sig dessa väckta; konventikeln pågår,
och, när prästen ryktesvis får kännedom därom, är kolportören
borta, och ingen vet, hvad väg han tagit, ej ens hans namn är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
