Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
G. WESTLING
Den religiösa rörelse, hvilken ännu ville fasthålla vid
kyrkans lära och bekännelse, hade vid tiden för 1868 års prästmöte
hunnit göra sig märkbar i de flesta församlingar men visade sig
alljämt starkast och röjde den varmaste lifaktigheten i stiftets
skogs- och bergsbygd.
De andliga rörelsernas lokalisering inom stiltet och deras allmänna
karaktär under 1860-talet.
I stiftets nordliga trakter, Bergslags kontrakt, hade
visserligen, såsom vi sett, baptismen gjort eröfringar, men vid sidan
af den rörde sig flerstädes ett religiöst lif på den evangeliskt
lutherska kyrkans grund. I Regna, där baptisterna funnit ett
starkt fäste, var den andliga rörelsen liksom flerstädes starkt
påverkad af en reformert tendens. Scrivers, Arndts och
Nohr-borgs uppbyggelseböcker hade där fått vika för skrifter af
Kru-macher, Spurgeon, m. fl. Luthers skrifter åtnjöto dock äfven
förtroende. Evangeliska Fosterlandsstiftelsens tidningar lästes.
Den Rosenianska nyevangelismen hade där starka sympatier.
En förening med frikyrkligt syfte hade upplöst sig, men en annan
var i tillväxt. En missionsförening till inbördes uppbyggelse
och till nödlidandes understöd existerade äfvenså och besöktes
hvarannan söndag af en smed från Hällestad vid namn Magnus.
Enligt pastors uppgift höll denne »ett stilla, godt tal, skarpt
accentuerande rättfärdiggörelseläran». Pastor meddelade ock, att
mycken öppen otro rådde i församlingen. »Man skrattar åt
läran om helvetet» och säger utan omsvep, att »det umbärligaste
af allt är kyrkan och dess tjänare, det vore nog med skola».
En liknande nedslående erfarenhet måste ock den nitiske
kyrkoherden i Hällestad göra. Otroslitteratur med skrifter af Lilja
m. fl. hade vunnit insteg i församlingen, dock kunde han
samtidigt vitsorda, att Guds ord var en makt i många hem, ja, han
kunde försäkra: »Få lära de hus vara, i hvilka icke på
sabbatsdagen åtminstone någon stund ägnas åt Guds ord». »Så kallade
’sammankomster’, hvilka äfven torde kunna räknas till huslig
andakt, förekomma ofta och hafva, där de äro ledda af renläriga
lekmän, utöfvat en god verkan». Folket hade genom dem icke
vändt sig ifrån utan till kyrkan. Dessa omdömen fälldes af
därvarande pastor vid biskopsvisitation därstädes 1864. För att så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
