Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
G. WESTLING
också den af Ahlberg utgifna »Smålands missionstidning» hade
afnämare äfven på slättbygden. Många bland prästerskapet
gjorde sitt till för att främja kristendomslifvet, eggade af sina
erfarenheter i församlingarna, men ock af biskopen, som vid sina
visitationer för detta ändamål förordade, att prästerna hölle
bibelförklaringar. Väl var slättens landsbygd ett otacksammare
arbetsfält än bergsbygden, men flera af dess församlingar blefvo
dock bekanta som hemorter för ett varmt pulserande andligt lif.
I Törnvalla hade 1864 C. V. Charleville, sedermera stiftets
biskop, blifvit kyrkoherde. Med öppen blick för folkets andliga
behof gick han dessa till mötes. Han mottog ordförandeskapet
i därvarande missionsförening. Två söndagsskolor blefvo där
inrättade, hvilka gjorde sig så välkända, att de uppsöktes äfven
af utsocknes barn. En af deras lärare genomgick med
konfirmerad ungdom en repetitionskurs i katekesen, hvilken kurs var
så lockande, att äfven några äldre personer anslöto sig till denna
klass. En ynglingaförening bildades, en syförening för
missionsändamål kom där också till stånd. Hösten 1866 anordnades s. k.
bibelklasser med bibelsamtal. Ur minnena från den rörelse, som
då framgick öfver församlingen och nejden däromkring, har en
af dess senare pastorer meddelat, att äfven skolbarnen drogos
in i densamma. Det hände, att prosten Charleville fick bud efter
sig att komma upp i skolan för att tala Guds ord med barnen,
»för de ville, att skolläraren, som också var en troende man,
skulle tala för dem om Gud, och han rådde ej med det». I
V. Harg hade de gudfruktiga ett stamhåll å egendomen Boo,
som ägdes af en fröken Stenhammar, som ingick äktenskap med
en son till Teol. D:r Fjellstedt. I Örtomta socken gaf Friherre
E. Banér på sitt gods Ekenäs stöd åt lekmän, som verkade för
den inre missionens sak. Inom Björsäter blef Ekhult en
skyddsstation för den andliga rörelsen, som i godsets ägare,
Generaldirektör M. Huss, fann en varm gynnare. Västerlösa församling
hörde till de socknar, som starkare berördes af de andliga
väckelserna. Tvenne kolportörer, en tid trenne, voro där verksamma.
Missionshus uppfördes och beredde lättnad åt deras
predikoverksamhet. Nykil och Östra Tollstad besöktes liksom socknarna
däromkring af lekmannapredikanter. De, som uppträdde å
slättbygdens västligaste trakter, hade mestadels utgått från Jönköpings
missionsförening, och deras verksamhet gaf understundom
anledning till klander. Pastor i Rogslösa klagade, att de utsådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
