Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI’.N RELIGIÖSA STÄLLNINGEN I LINKÖPINGS STIFT UNDER 1800-TALET
8l
misstroende mot kyrkans af ålder värderade uppbyggelselitteratur,
den som räknade sitt upphof från författare sådana som Arndt,
Scriver, Fresenius, Nohrborg och Schartau, hvilka beskylldes för
att predika blott »en half Kristus», fostra lagträlar o. s. v. I
stället ville de sätta skrifter af Rutström och Rosenius, O.
Ahn-felts sånger och andra, som de menade gåfvo ett fulltonigare
uttryck för evangelii öfversvinneliga nåd. När pastor där
öfvervägde frukterna af deras verksamhet, hade han ej kunnat undgå
att lägga märke till ett växande misstroende, ja, förakt för det
egentliga läroståndet, missaktning för den offentliga gudstjänsten,
ett öfverskattande af konventikelväsendet ända därhän, att en
af deras ifrigaste anhängare i pastoratet förklarat, att, sä framt
man ville blifva frälst och salig, måste man hålla sig till
kon-ventikelledarne. Om lefvernets rättfärdighet ville »åtminstone
några deras anhängare icke höra talas». »Ett sådant tal tillhör
lagträlar». Detta tal fördes af en pastor, som åtnjöt stort
anseende som samvetsgrann och nitisk i ämbetet. Antalet
personer, som i Rogslösa anslutit sig till den tiyevangeliska riktningen,
uppskattades till vid pass 25; de hade dock ej formligen
separerat sig från statskyrkan. Några af dem syntes till och med
vid den allmänna gudstjänsten, och alla mottogo sakramentet i
gemenskap med församlingen. Också från andra församlingar
i samma trakt förspordes en liknande klagan, att de predikanter,
som utgingo från Jönköpings missionsförening, förkunnade
ensidigt evangelium och underminerade förtroendet till kyrkan och
möjligheten för dess präster att så, som önskligt vore, öfva
själavård inom församlingarna. Till dessa lekmannapredikanters
missionsfält hörde äfven trakterna söder om Omberg. I Stora
Åby och Ödeskog uppträdde kolportörerna P. A. Hultman, P. A.
Malm, en Johansson, inen till pastors missnöje utan att anmäla
sina besök i socknarna. Om de andligt sinnade i Rök och Heda
yttrades, att de hellre lyssnade till hvilken annan predikant som
helst än till församlingarnas präster. Äfven där höllos allenast
de, som besökte konventiklar, som väckta. Alla andra ansågos
vara »sofvande». Pastor, som var fördragsam och riktade
blicken på det glädjande och lofvärda i rörelsen, skref 1865 i
ett ämbetsmemorial, att alldenstund de väckta ännu icke
öfvergifvit församlingen, uppmuntrade hvarandra till ett kristligt
lefverne och deras sammankomster icke verkat störande, så ville
han räkna de religiösa företeelserna som ett godt tidstecken. I
Kyrhohist. Årsskrift 1913. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
