Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
G. WESTLING
håll inom 7just förspordes, att folket vändt sitt förtroende till
lekmannapredikan, medan kärleken till församlingarnas
gemensamma gudstjänst var stadd i aftagande.
Hugnesammare meddelanden från andra orter saknades dock
icke alldeles. Kyrkoherden P. Ulander i Tuna nämnde
visserligen, att kolportörer där infunno sig och drogo folket till
missionshuset, hvilket stod öppet för »alla» predikanter, men han
kunde dock tillägga, att Luthers, Arndts, Scrivers och Hoofs
skrifter lästes i församlingen, och att »merendels gick ingen vecka
förbi, utan att någon om sin själs salighet bekymrad sökte råd,
upplysning och tröst hos pastor». Sådana uppmuntrande
erfarenheter rönte dock fä präster men voro för dem en ära. I
allmänhet uppsökte de väckte hellre själfvalda själasörjare bland
lekmän än den officielle församlingsherden. Kyrkoherden i S.
Vi och Djursdala, Teol. D:r J. A. Moberger, kunde emellertid
1867 vid visitationsförrattning i hans församlingar, som tillhöra
samma kontrakt som nyssnämnda Tuna, meddela, att under
sistförflutna decenniet hade kyrkligheten och kärleken till Guds
ord onekligen varit i tilltagande, och att ordets tjänare där hade
hugnaden att vanligtvis fä predika för fullt hus. Kontraktsprosten
i Södra Tjust, P. F. Watz, såg 1865 utan misströstan den
förhandenvarande situationen och skref i ett ämbetsmemorial, att
den var så god den kunde vara »i dessa brydsamma tider».
Han var öfvertygad om att så länge förtroende kunde bevaras
mellan lärare och åhörare, kunde »icke ens det andliga
lyck-sökeriet och nyhetsmakeriet förmå genom sina kolportörer allt
för störande ingripa, söndra och bekymra kyrkosamfundet». I
sin egen församling, Hallingberg, tyckte han sig hafva märkt,
att folket »icke så hejdlöst samlades för att lyssna till hvilken
okänd kolportör som helst». I Kristdala kunde vid Visitation
därstädes pastor betyga, att ännu inga egentliga separatister där
hade uppstått, men han var dock ej alldeles tillfreds med
situationen, ty »då prästen Ahlberg bodde i socknen, bildade han
en församling, hvars ledamöter ansågo sig frommare än andra».
Denne hade fore sin afflyttning till Hvetlanda i tre års tid hållit
missionsskola i Kristdala, och hans verksamhet hade ej varit
utan inflytande i orten. Förmodligen funnos både i Ahlbergs
»församling» och i kyrkoherdens liksom i allmänhet, där ordets
sådd vuxit upp, alla de tre kategorier, som kyrkoherden P. K.
Liljedal demonstrerade vid Visitation 1867 i sitt pastorat Mister-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
