Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RiiLIGlöSA STÄLLNINGEN I LINKÖPINGS STIFT U.VDF.R 1800-TALET 87
hult, också tillhörande liksom Kristdala Tuna läns och Sevedes
kontrakt. I hans församling funnos dels många, som förstode
»ordet enfaldigt» men kände det »djupt», dels sådana, som voro
mera »hemmastadda i vår trosläras sanningar». »Dessa i ordets
rätta bemärkelse »läsare», af hvilka kyrkan med bön till Gud
må önska sig många, hafva en redig kunskap och renlärig tro,
iakttaga strängt sabbatens helgande, gå ofta i kyrkan och till
den heliga nattvarden, föra en from och stilla vandel samt
utmärka sig för en nykter och fridfull sammanlefnad». De
kristtrogna af denna kategori voro naturligtvis allestädes de
fåtaligaste, medan den tredje af honom tecknade gruppen nog ägde
flera medlemmar. Det utmärkande för dessa var enligt
kyrkoherdens skisséring, att de »framträda med stora anspråk på en
förbättrad kristendom, den de förmenade sig tro, känna och
utöfva bättre än andra. De lägga en synnerlig vikt på yttre, för
kristendomen oväsentliga ting, ifra med asketisk stränghet mot
lifvets oskyldiga glädje och framhålla, snart sagdt, såsom det
viktigaste af salighetens villkor att läsa andliga skrifter, sjunga
andliga sånger och bevista enskilda s. k. »förklaringar», de där
ofta utan anmälan hållas öfver allt i socknen af åtskilliga med
mer eller mindre förmåga utrustade personer». Kyrkoherden
ansåg sig dock rättvisligen böra erkänna, att ett ökadt begär
efter Guds ord gaf sig tillkänna vid dessa »förklaringar», om än
understundom »nyfikenheten uppjagar mängden liksom vinden
flygsanden». Inom Aspelands kontrakt hade också andliga
väckelser gått fram redan på 1850-talet. Pastor i Virserum och
Järeda meddelade 1868, att rörelsen där hade vunnit stadga,
ja, man kunde då till och med förspörja en andlig trötthet. En
dylik tillbakagång i rörelsen kunde vid den tiden observeras
äfven på andra punkter i stiftet. I några församlingar hördes
syndfrihetsläran förkunnas, och nitet för helgelsen syntes svalna.
Den andliga rörelse, hvars utbredning inom stiftet vi ofvan
sökt följa intill 1868 års förut berörda prästmöte, visade sig
alltjämt påverkad af en reformert anda och saknade icke här
och där schismatiska sträfvanden, men röjde dock icke i mera
nämnvärd grad några bemödanden att åstadkomma en frikyrklig
utbrytning från moderskyrkan. Dessa sträfvanden voro
egentligen förbehållna åt dem, som drefvo propaganda för att bereda
plats åt baptismen eller samla anhängare åt Mormons lära. Bägges
vägrödjare inställde sig gärna, där en andlig rörelse vaknat, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
