Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
G. WESTLING
Biskop Brings senare tjänstetid, 1869—1884.
i. Allmän öfversikt öfver de religiösa rörelsernas utveckling.
Vi ha funnit att vid tiden för 1868 års prästmöte dessa
rörelser vuxit i styrka liksom ock i utbredning. Någon formlig
separation från kyrkan hade de frireligiösa ännu icke företagit
sig. Någon ordnad församlingsorganisation existerade ännu icke
ibland dem, men frikyrkliga och separatistiska tendenser märktes
väl, bestämdast bland baptister och mormoner, om dessa än till
namnet kvarstodo inom kyrkan, vars målsmän ännu icke däraf
befarade några vådor för dess auktoritet och sammanhållning.
Talrika frön till splittring voro dock utsådda och mognade under
detta tidsskede. Bland de s. k. läsarne rådde mestadels den
Rosenianska läroåskådningen eller Nyevangelismen. Dess
framgång hade vunnits tack vare den betydliga spridning, som
Rosenius tidskrift »Pietisten» nått inom stiftet i följd af en del
lekmannapredikanters åtgöranden. Som den riktning, hvilken
företräddes af Rosenius, var ganska individualistisk och subjektiv,
lämnade den icke rum för församlingstanken. Det var den
enskildes frälsning, som ensidigt betonades. I den mån
allmänhetens fromhetslif kom att påverkas af nyevangelismens ande,
försvagades pieteten och känslan för församlingsidén. I stället
sågo hans själsfränder idealet i fria sammanslutningar af de
troende, i missionsföreningar, som sökte vidga sin krets genom
att draga till sig dem, som vunnos genom
lekmannapredikanternas evangeliförkunnelse. För detta ändamål höllos möten.
På inbjudning af några nitälskande personer samlades 1868 i
Linköping ett dylikt, hvarvid stiftades Östergötlands
Ansgarii-forening. I dess styrelse insattes, märkligt nog, icke allenast
lekmän utan äfven några präster, som vunnit förtroende inom
de frireligiösas läger och visat sympati för den andliga
strömningen i tiden. Till ordförande i styrelsen utsågs dåvarande
kyrkoherden i Törnvalla, C. V. Charleville, som i denna
befattning kvarstod i tio år. Tre andra prästmän blefvo ock insatta,
nämligen pastorerna S. A. Lindblom, A. J. Andræ och P. N.
Kallander, några f. d. skollärare, bland dem A. F. Lundmark
och J. Danielsson; dessutom en fabrikör Wellenius i Norrköping,
en direktör Hj. Hazelius, en skräddare Harling och en bokhållare
Jonsson. De första predikanterna i föreningens tjänst voro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
