Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI’.N RELIGIÖSA STÄLLNINGEN I LINKÖPINGS STIFT UNDER 1800-TALET 8l
nämnda f. d. skollärarne samt en annan f. d. skollärare vid namn
Sundström. Den nybildade föreningen trädde i förbindelse med
Jönköpings missionsförening, så att bägge föreningarnas
predikanter arbetade till en del inom samma områden. Äfven med
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen trädde Ansgarieföreningen i
vänskaplig förbindelse.
Det nyssnämnda året, 1868, var i flera afseenden ett
be-märkelseår. Då afled den också inom Linköpings stift högt
uppburne lärofadern K. O. Rosenius, och hans så inflytelserika
tidskrift lämnades i händerna på Lektor P. P. Waldenström.
Samma år utfärdades i december en kunglig förordning, som
gaf kyrkoråden myndighet att utfärda förbud mot gudstjänstliga
uppbyggelsemöten och religiösa sammankomster, när de ansågo,
att de föredrag, som höllos, syntes ägnade att framkalla kyrklig
söndring. Som denna förordning ganska lätt kunde missbrukas
af kyrkoråd, som voro ogina mot friare och lifskraftigare
religionsyttringar, betraktades den af de frireligiösa såsom ett slag
i ansiktet och såsom en föryngrad upplaga af det gamla, hatade
konventikelplakatet. Den nya förordningen visade emellertid, att
de maktägande i samhället fått klart för sig, att det frikyrkliga
missionsarbetet, baptisternas och mormonernas sträfvanden att
värfva proselyter inneburo vådor för kyrkans sammanhållning
och dess medlemmars religiösa samförstånd. Denna vunna insikt
medförde ännu en religionsstadga i november följande år. I den
fastställdes ansvar för en hvar, som sökte förleda en annan till
affall från den evangeliskt lutherska läran. Med stöd af denna
stadgas paragrafer sökte väl en del präster lägga hinder i vägen
för att några heterodoxa idéer skulle komma att bryta kyrkans
enhet, men de kunde dock ej hämma tidens religiösa strömning,
som gick i riktning mot ökad individuell frihet i andliga ting.
Deras motstånd mot lekmannapredikans frihet bidrog att stämma
mängas sinnen till ovilja mot kyrkans väktare och stärkte de
frireligiösas åstundan att frigöra sig från kyrkans förmyndarskap.
Sedan sockenbandet blifvit lossadt, hade dessa begagnat sig af
den vunna friheten att gå utom sin församling för att mottaga
den heliga nattvarden af präst, som åtnjöt större förtroende än
den, som var anställd i den socken, där de voro kyrkoskrifna.
När omständigheterna så fogade, att de ej heller i någon
grannsocken funno någon prästman, hvilken de vågade hålla för
att vara en Andans man, och de pä samma gång hyste be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
