- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fjortonde årgången, 1913 /
96

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I IO G. WESTLING

afhöllo sig från Herrans bord i församlingens gemenskap, var
stadt i tillväxt, liksom ock af konfirmerad ungdom, som underlät
att infinna sig där. De frikyrkliga hade dock icke ännu
formligen trädt ur församlingens gemenskap utan finge fortfarande
räknas som medlemmar. På somliga ställen läto de dock icke
prästerskapet döpa sina barn, hvarför antalet af dessa, som
icke bekommit kyrkligt dop, hade från förra prästmötet ökats
från 118 till 180. Af dessa träffades de flesta i Norrköping
samt i Misterhult och Eds kapell, i hvilka sistnämnda
församlingar baptister vunnit stort insteg. Frikyrkliga tänkesätt mötte
nu prästerskapet ganska allmänt öfver hela stiftet, hvarför
bönehusens antal hade under den senare tiden ökats. Sådana
träffades numera inom 42 församlingar. I somliga af dem, belägna
i mera aflägsna bygder, användes de visserligen som lokal för
af socknens prästerskap hållen offentlig gudstjänst, såsom
förhållandet var i t. ex. Tuna, Misterhult och Säby, men i
allmänhet tjänade de blott som samlingspunkter för dem, som önskade
afsöndra sig som en liten egen fristående församling. I några
af dessa missionshus tillätos sockenprästerna att leda andliga
sammankomster. Mest utpräglad var separationen bland dem,
som anslutit sig till baptismen, mormonismen och metodismen.
De förstnämndas antal uppskattades numera till vid pass 500
med fullständigaste organisation i Norrköping, Motala och
Västervik samt i landssocknarna Regna och Hällestad i Östergötlands
län och i Västrum och Eds kapell inom Kalmar län.
Mormonerna, som nu räknades till omkring 150, hade sitt starkaste
fäste i Norrköping, men funno ock ett tillhåll särskildt i några
skärgårdssocknar af Kalmar län. Metodisterna voro starkast i
Norrköping och Valdemarsvik, men träffades ock i andra orter.
I en mindre skum dager än biskopen såg mötets praeses,
kyrkoherden i Hällestad, Teol. D:r Emanuelsson, ut öfver ställningen
inom stiftet. I de teser, som han utgifvit till diskussionsämnen
vid tillfället, yttrade han bland annat, att det icke kunde
förnekas, att den s. k. lekmannaverksamheten framkallats af kyrkans
brister, och .att den mångenstädes bidragit till att väcka ett
andligt lif. Han ansåg till och med, att alla andliga rörelser
medföra »åtminstone den negativa fördelen, att de rättrogna
blifva mera vakna och föranledas att flitigare och sorgfälligare
rannsaka skrifterna, trägnare bedja och i sin vandel låta sitt ljus
lysa för människorna». Eftersom det ännu icke var ovanligt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1913/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free