Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
G. WESTLING
brutit med sin moderkyrka. En mängd nattvardsföreningar togo
nu ut steget och antogo karaktär af små friförsamlingar. Den
hotade sprängningen hade ägt rum, ofördragsamheten stärktes,
och domarna öfver statskyrkan föllo hårdare än förut. Många
präster, som dittills varit tillmötesgående eller åtminstone icke
misströstat om en lycklig utveckling af de religiösa brytningarna,
kände sig nu besvikna i sitt hopp, blefvo betänksamma och
drogo sig tillbaka inför de erfarenheter, som tidshändelserna
gåfvo vid handen.
För dessa företeelser på kyrkans område stod Linköpings
stift ingalunda främmande. Tvärtom gingo äfven där vågorna
högt. Kyrkfolkets leder glesnade, och många höllo före, att
statskyrkan snart ändat sin mission i svenska folkets historia.
Det fanns dock äfven inom stiftet många, som sågo sanningen
klarast återspeglad i vår evang. lutherska trosbekännelse och
uppträdde värnande om den. Till dessa hörde de, som anslöto
sig till den i Norrköping 1877 bildade föreningen Svenska kyrkans
vänner. Själen i denna förening var dåvarande föreståndaren för
Swartz’ska friskolan A. Berggren, sedermera kyrkoherde inom
Lunds stift. Föreningen, som tid efter annan sammanträdde till
möten, där kyrkliga spörsmål förhandlades, utgaf ströskrifter,
hvari dylika ställdes i biblisk belysning. Föreningen utgjordes
af både präster och lekmän.
Som en bundsförvant i försvaret uppträdde i viss mån
Nordöstra Smålands missionsförening, som från sin ståndpunkt också
vände sig mot den, som missionsförbundet intog. Som visst icke
alla predikanter från Nordöstra Smålands missionsförening drefvo
sina påståenden till sådana ytterligheter, som förut tecknats,
utan gåfvo dem en moderatare form, så blef det en möjlighet
att i dem se en hjälptrupp mot en gemensam motståndare, som
nu blifvit för kyrkan en lika fientlig vedersakare som baptismen,
metodismen och mormonismen. Detta alliansförhållande hindrade
naturligtvis icke, att kyrkans målsmän uttalade sitt missmod
öfver att nämnda missionsförening råkat in på en farlig villoväg
och med sin tillvaro äfven bar vittne om den söndring i sinnena,
som vid denna tid rådde bland kristligt sinnade kretsar inom
Linköpings stift. Ur Nordöstra Smålands missionsförening
utträdde emellertid i stiftets sydligaste del flera med den förbundna
smärre föreningar och bildade en ny organisation under namn
af Kalmar läns kretsforening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
