- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fjortonde årgången, 1913 /
102

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I IO

G. WESTLING

skolor för barn under 15 år tillhörande svenska kyrkan laga så.
att dessa blefve genom vederbörande myndigheter i laga ordning
stängda. Genom Kungl. Majestäts bifall till deras ansökan om
laglig rätt att bilda egna församlingar blef dock deras ställning
fastare, och konsistoriets försök att något hämma deras tillväxt
kröntes ej med framgång.

Något senare än de sistnämnda intågade Frälsningsarmén
i stiftet och uppslog ståndläger i Linköping och Norrköping.
Mormonernas bästa sånings- och skördetid var förliden.
Fortfarande träffades dock medlemmar af »de sista dagarnes helige»
här och där i stiftet. Den apostolisk-katolska trosuppfattningen
vann någon anslutning i Norrköping och nejden däromkring. Det
mycket obetydliga antal romerskt-katolska kristna, som
förekommo i stiftet, öfvade intet märkbart inflytande på det religiösa
lifvets utgestaltning där. Det samma kan ock sägas om den
lilla grupp Grundtvigianer, som anträffades på en punkt.
Betydelsefullare och långt betänkligare var den propaganda, som
omkring 1878 bedrefs, hufvudsakligen inom en trakt af stiftet,
af en s. k. doktor LEE och dennes hustru. Dessas hätska utfall
emot kyrkan och villfarande bibeltolkning, särskildt deras
fantastiska tydningar af uppenbarelsebokens profetior förvredo
hufvudet på ett lättroget och okritiskt folk och bidrog att utså
bitterhet mot vår evangelisk-lutherska tro och kyrka.

Att till kyrkans tjänst ordinerade prästmän lyssnade till
inbjudningar från t. ex. en missionsförening i en främmande
församling att där förkunna Guds ord, vållade esomoftast
förargelse. I en del frireligiösas ögon innebar deras uppträdande
ett erkännande från kyrkans egen sida, att den präst, som där
var anställd, var oförmögen att se sin församlings
frälsningssökandes behof till godo, och bidrog således att där befästa den
opinion, som möjligen endast den kallande föreningen dittills
haft om sin ordinarie pastor. Denne betraktade det gärna som
ett obefogadt ingrepp på hans arbetsfält, när det skedde utan
hans vetskap och medgifvande, såsom vanligen var förhållandet.
En dylik brist på grannlagenhet och takt från ämbetsbröders
sida alstrade misstämning hos församlingsprästerskapet och störde
samförståndet mellan kyrkans tjänare. Domkapitlet, som
besinnade vikten af enighet och samverkan i denna brytningarnas
tid, lät därför genom ämbetsbref i oktober 1878 varna
vederbörande präster för att uppträda i främmande församlingar utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1913/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free