Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO G. WESTLING
nu omhandlade perioden. Västrums församling erbjöd dem ett
tacksamt missionsfält. Kyrkoherden i Hallingberg skref några
år senare, att baptistpredikanter »svärmat omkring». Kyrkorådet
hade sökt hämma deras proselytvärfning och varnat
församlingens medlemmar för att öppna lokaler för deras räkning.
Kyrkostämman hade godkänt detta beslut, hvars efterlefnad
vederbörande polismyndighet blifvit anmodad att öfvervaka. Varningen
visade sig dock för svag. Baptisterna behöllo sina positioner i
dessa trakter. Pastor i Ed och Eds kapell (nuvarande V. och
O. Ed) trodde sig finna, att en förklaring till den framgång, de
vunnit, vore att söka i den välvilja, som de visade mot alla
behöfvande, och som vann dessas hjärtan. Kyrkoherden i
Västervik hade 1874 sett orsaken till separatismens framsteg i »den
stora indifferentismen och kristendomsfientligheten inom kyrkans
eget sköte, som gör, att det nyvaknande kristendomslifvet icke
där kan finna sig tillfredsstäldt och trifvas».
Äfven öfriga kontrakt i stiftets södra delar berördes mer
eller mindre af den omförmälda väckelsen och dem, som
sedermera yppade sig. Pastor i Kristdala skref 1882, att knappast
något hus därstädes varit oberördt af den väckelsevind, som åren
1876 och 1877 gick där fram. Dess förlopp i Frinnaryd, en
västerut belägen socken, skildrade därvarande pastor sålunda:
»Särdeles märkbar blef ordets kraft till väckelse och omvändelse
sistlidne vinter, 1876—1877, och vår, då jämväl tilloppet af
åhörare varit utöfver vanligheten stort. Antalet af de andligen
lefvande blef då, för så vidt det kan af människor bedömas, i
god mån ökadt». Han ansåg sig dock ej kunna gifva sitt
erkännande åt den verksamhet, som bedrefs af predikanter från
Jönköpings missionsförening, enär deras föredrag voro till tendensen
okyrkliga. Till 1876 hade dessa haft en nyevangelisk karaktär,
numera hade de flestas tagit smak af den uppfattning af
försoningsläran, som förfäktats af lektor P. P. Waldenström. Den
hunger efter Guds ord, som där afsatt sig i sinnena, sökte P.
Rudberg, sedan han 1880 blifvit kyrkoherde där, mätta med
evangelisk sanning. Huru förhållandena gestaltade sig i
Vimmerby och nejden däromkring tecknade dess pastor, C. M. Thorén,
1882, i en icke synnerligen ljus dager.
Äfven i dessa församlingar hade »kyrkan några tillgifna
vänner ibland de mera varmt religiösa, men det är en stor
frestelse för dem att gå öfver på den okyrkliga sidan för att bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
