- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fjortonde årgången, 1913 /
118

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I IO

G. WESTLING

baken, Vikbolands kontrakt. Där hade de andligt sinnade slutit
sig samman till en gemensam missionsförening, som åtminstone
vissa tider underhöll två predikanter. Den ena af dem, redan
omtalad, åtnjöt den tiden stort anseende bland de troende och
vakade öfver, att inga villoandar förvände sinnena. I de
västligare socknarna infunno sig dock predikanter af vissa
denominationer. Så sökte baptisterna fatta fot i Komingsund, men
kyrkorådet lyckades mota ut dem från församlingen, och den religiösa
endräkten bevarades under 1870-talet tämligen väl både där och
i kontraktets öfriga socknar. Ännu vid den tiden förekom i
dessa husandakt, och skrifter af Luther, Arndt och Nohrborg
funno flerstädes läsare. Evangeliska Fosterlandsstiftelsens
tidningar lästes ock i orten. — Kontraktet söder om Slätbaken,
Hammarkinds kontrakt, var delvis ock mindre berördt af
partiväsendet. Hvarken i Ringarum, Skällvik och St. Amia hade
lekmannaverksamheten haft en kyrkofientlig karaktär.
Komministern i Borrum O. Kjörling, åtnjöt förtroende af de andligt
sinnade i församlingar i nejden, och den missionsförening, som
bar kontraktets namn, visade sig icke avog mot kyrkan.
Evangeliska Fosterlandsstiftelsens predikanter voro i allmänhet
välsedda.

Om således än den religiösa splittringen var mindre märkbar
i Östergötlands kusttrakter, var dock situationen i det öfriga
stiftet ganska otillfredsställande frän kyrklig synpunkt och syntes
ej båda godt för framtiden, och den åldrade stiftchefen smärtades
helt visst däröfver. Vid tiden för hans frånfälle kämpade många
andemakter med hvarandra på religionens mark. De funnos nu
mera än förr, som arbetade ej allenast på att undergräfva
kyrkans auktoritet utan som förskansat sig mot alla besvärliga
andliga intryck och visade sig fientliga mot all kristendom, och
som sökte sin själaspis i uppenbara otrosskrifter. Såsom dylika
nämnas böcker af Lilja, Parker m. fl. Öfverhufvud förlorade
menigheterna under dessa tider, då predikanter uppträdde i
församlingarna med mot hvarandra stridande meningar, allt sinne
för värdet af vår kyrkas lära och bekännelse, och i det stora
hela fäste man jämförelsevis ringa betydelse vid hvad man trodde.
Därför säg man frireligiösa och sekterister sluta sig samman om
gemensamma gudstjänster och betjäna sig af samma lokaler.
Blott i fråga om kyrkan räckte icke broderskapskänslan till för
att framkalla en sinnenas enhet och bundsförvantskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1913/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free