Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 G. WESTLING
ment i deras gudstjänst, hvarvid användes en sångsamling, som
en ung man i Gistad sammanfört, och hvilken bar titeln
»Kärleks-basunen». Själfva gingo partiets anhängare under beteckningen
»Jönsare», så uppkallade efter en stationsinspektor Jönsson, som
flyttat till orten från Bälaryd, där också funnos personer, som
hyllade det lilla samfundets trosuppfattning.
De yttersta konsekvenserna af syndfrihetsläran drogos af
den s. k. »Kälkebosekten» inom Stora Åby och Ödeshögs
pastorat. Anhängare af denna sekt menade, att »de såsom på nytt
födda hafva helt och hållet uppgått i Kristi person, så att de
äro Kristus, medan de såväl med hänsyn till den gamla
syndamänniskan som också till sin lekamliga människa säga sig vara
döda». Så karakteriserades de 1888 af därvarande pastor. De,
som biträdde denna excentriska uppfattning, voro helt få, och
deras antal hade ej ökats till 1895 års prästmöte. De läto icke
döpa sina barn, och endast med användande af tvångsmedel
kunde de förmås att låta sina barn besöka folkskolan.
De största framgångarna under den senare tiden kunde
inregistreras af Svenska missionsförbundet, till hvilken organisation
slutit sig flera betydande missionsföreningar inom stiftet. Vid
tiden för 1895 års prästmöte ansågs Östergötlands
Ansgarie-förening dela Svenska missionsförbundets läroåskådning,
åtminstone sattes dess bekännelsetrohet starkt i fråga. Omdömena
modifierades i viss mån, allteftersom de dömande kommit i
beröring med från den utgångna predikanter, som i sina föredrag
starkare eller svagare betonade sin mot Waldenströmianismen
tenderande uppfattning. Till denna bekände sig äfven Kalmar
läns kretsförening och den så kallade Kustens missionsförening,
hvilka begge i Jönköpings missionsförening, som från lång tid
tillbaka öfvat stort inflytande på de frireligiösa rörelserna i stiftet,
hade genomgått en kris, när den från Waldenström framkastade
frågan: »Hvad står det skrifvet» började dryftas. Den ändrade
1886 sina stadgar och ville ej vidare betona lärofrågorna och
bekännelsen, utan koncentrera sitt arbete på att praktiskt verka
för Guds rike.1 Äfven dess ståndpunkt hade blifvit oklar.
Östergötlands missionssällskap arbetade baptisterna i
händerna, liksom ock Sällskapet för spridande af sedlighet och
upplysning. Nordöstra Smålands missionsförening hyste väl ock en
1 Ekman, Den inre missionens historia, sid. 2498.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
