Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE RELIGIÖSA RÖRELSERNA I LINKÖPINGS STIFT UNDER 1800-TALET I IQ
beck m. fl. Deras enkla, folkliga och evangeliska föredrag drogo
stora skaror till de platser, där de läto höra sig, och åstadkommo
mäktigt intryck på åhörarne. Deras predikningar höllos i
Rosenius anda, och i den mån, de tillägnade sig något af den
bekante amerikanske väckelsepredikanten Moodys predikosätt,
stärktes ytterligare deras framgång; detta så mycket mer som
välbetrodda prästmän där understödde den fria rörelsen, såsom
t. ex. A. J. Andræ, som i Lomaryd, Vireda och Linderås under
1860- och 1870-talet verkade som präst. Något senare sökte
E. Rudberg som pastor i Frinnaryd och P. Kallander i Adelöf
och Säby leda rörelserna i bibelenlig anda. Något längre fram
öfvergingo de flesta predikanterna, som tillhörde Jönköpings
missionsförening, till Waldenströms uppfattning af
försoningsläran och drogo en myckenhet folk öfver i separatisternas läger,
så att själfva föreningen starkt misstänktes för att hafva svurit
Svenska missionsförbundets fana. Äfven baptisterna voro starka
i dessa bygder, och gränsen mellan dem och de förra var
somlig-städes ganska flytande. En pastor där i orten betygade 1895,
att han ej kunde uppgifva ett visst antal baptister i församlingen
»på grund af småländsk rörlighet och mänsklig ostadighet».
Själfva voro de vissa, att framtiden hörde dem till. Inom tio
år — yttrades 1886 af dem i Frinnaryd — »skola alla troende
i vårt land vara baptister». De kristligt intresserade i dessa
kontrakt voro för öfrigt uppdelade på flera frikyrkliga samfund.
Tranås i Säby socken ansågs som en härd för det religiösa
partiväsendet.
I N. och S. Tjust utöfvade den af pastor Ahlberg grundade
Nordöstra Smålands missionsföre7iing, sedermera nämnd Östra
Sm. m. f., ett betydande inflytande. Ehuru Ahlberg själf lutade
åt en mera lagisk uppfattning, antog dock föreningen ganska
tidigt en Roseniansk typ, hvilket omsider ledde därhän, att han
vid ett möte 1869 i Vimmerby fann sig föranlåten att lämna
ordförandeskapet i föreningen och redaktionen af dess tidning,
då grefve Stackelberg intog hans plats och öfvade — som vi
visat — ett gagnande inflytande i sin hemort. Men åtskilliga
af föreningens predikanter, såsom t. ex. den förutnämnde Welin
jämte en Wirsén, Isaksson m. fl. drogo ut konsekvenserna af
Rosenius lara om Kristi ställföreträdande offer och förtjänst till,
som vi sett, betänkliga ytterligheter. Det förtroende som
föreningen åtnjöt i orten, äfven i delar af närgränsande kontrakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
