- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fjortonde årgången, 1913 /
128

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

G. WESTLING

lade där ett kraftigt hinder i vägen för de Waldenströmska
lärornas framgång, men förmådde dock icke tränga baptisterna
ur de positioner, som de tillvunnit sig i Västervikstrakten. Från
ett par församlingar i N. Tjust berättas, att helgelseförbundet
där drogs hän mot baptismen, och att de frikyrkliga hade
antagit baptisternas sed att nedsänka dopkandidaterna i vattnet,
hvarför man talade om s. k. »Heldoppare». Äfven metodismen
hade anhängare i nyssnämnda trakt. »Nordöstringarna» voro
dock tongifvande, hade den största utbredningen och rönte ett
luttrande inflytande af vissa aktade prästmän, såsom kyrkoherden
J. Ostberg i Hjorted och E. A. Bergström i Tryserum och
Dalhem. I Hannäs verkade dåvarande komministern F.
Hammarsten evangeliskt fostrande.

I stiftets sydligaste del, som upptages af de båda kontrakten
Tunalän och Sevedes samt Aspelands, hade, som vi sett af det
föregående, redan på 1840-talet andliga rörelser blifvit
framkallade genom prästmän från Växjö stift, af hvilkas verksamhet
frukter länge förspordes i de s. k. »gammalläsarne». Vid de
väckelser, som framgingo där under nästföljande årtionde, voro
pastor Ahlberg och elever från hans kolportörsskola de personer,
som mest befordrade deras framgång. När han flyttat sin skola
ur stiftet, antog rörelsen mot slutet af 1860-talet en nyevangelisk
karaktär. »Men» — säger en pastor från förstnämnda kontrakt1
—- »man kände sig dock aldrig här riktigt tillfreds med denna.
När därföre i början af 1870-talet underrättelserna kommo om
Moodys och Sankeys väldiga väckelser i England och Amerika,
blef predikosättet i stil med deras. Det utgjorde icke
dogmatiska utredningar utan riktade sig mera personligt in på
människornas samveten». Till följd häraf kommo äfven dessa bygder
att beröras af de väckelser, som under sistnämnda årtionde
framgingo öfver vida trakter inom stiftet, och som stöddes af
flera prästmän, bland hvilka kunna nämnas Ch. Meurling i
Kristdala, A. P. Vestenius i Misterhult, Rumskulla och Hessleby.
Prästerna samarbetade med lekmannapredikanterna, till hvilka
kunde räknas äfven provinsialläkaren A. Moberger och
apotekaren Sandstedt från Högsby, men — säger kyrkoherden i
Kristdala — »Omkring 1880 upphörde endräkten».
Lekmannapredikanterna vunnos i allmänhet för Waldenströmianismen, och
Separatismen vann segrar. Kalmar läns kretsförening såväl som

1 Ch. Meurling i Kristdala.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1913/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free