Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE RELIGIÖSA RÖRELSERNA I LINKÖPINGS STIFT UNDER 1800-TALET I IQ
Kustens missionsförening inträdde i Svenska missionsförbundet.
De öfriga missionsvännerna anslöto sig till Jönköpings
missionsförening eller Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Den nyssnämnda
sagesmannen yttrade 1895 i en skrifvelse för årets prästmöte
om »nordöstringarna», som utgjorde ett skarpt begränsadt och
särstående parti, att deras lära frestade dem till en stolt ande,
som fördömde oliktänkande, »och beredde ett bekvämt hviloläger
för köttet hos dem, som tröttna vid kampen mot köttet och
synden», och vidare, att den lät omvändelsen bestå blott i en
ändring i lärouppfattningen, hvarför anhängarna hellre använda
uttrycket »vändas in i sanningen» än »omvändelse till Herren».
Beträffande den egna församlingen har kyrkoherden nu kunnat
skrifva: »En enastående företeelse synes Kristdala vara, där
kyrkans, Fosterlandsstiftelsens, Jönköpings och Svenska
missionsförbundets predikanter endräktigt samverka. Större
uppbyggelsemöten hållas i kyrkan, de mindre i missionshusen och
skolhusen. Ingen separation har där kommit till stånd. De
kristligt intresserade infinna sig samfäldt både vid den allmänna
gudstjänsten och vid kyrkans nattvardsbord, men synas på
samma gång med lika intresse höra lekmannapredikanterna från
de ofvannämnda olika lägren».
De trakter af södra skogsbygden, som ligga inom
Östergötlands län och delvis närma sig slättbygdens natur- och
folkförhållanden, visade i fråga om de andliga rörelsernas utveckling
mesta likheten med den, som kännetecknade länets öppnare
bygd. Boxholms bruk inom Asbo och Ekeby socknar och Mjölby
växande stationssamhälle voro betydande medelpunkter för de
andliga rörelserna. Både där och dessutom på enstaka ställen
i denna landsända vunno baptister och metodister liktänkande
vänner. Svenska missionsförbundet gjorde ännu rikare skördar,
men punkter funnos ock, där gudaktigheten trifdes i kyrkliga
former och med evangelisk luthersk bekännelse. En sådan ort
låg i närheten af nämnda järnbruk och förklaras bland annat
af den pastorala verksamhet, som kyrkoherden i Åsbo, N. B.
Aurelius och den i Ekeby och Rinna J. T. Julin utöfvat. I
Kindaorten verkade K. F. Lindblom såsom komminister i
Häger-stad och Oppeby medlande mellan kyrkan och de frireligiösa,
som i Östergötlands Ansgariiförening hade en af sina
samlingspunkter. I Ydre befors fältet af de s. k. »Kinamissionärerna»,
lärjungar till missionär Fransson, och af predikanter från Helgelse-
Kyrkohist. Årsskrift 1913. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
