- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fjortonde årgången, 1913 /
160

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Alexander Rydberg. Peter Murbecks lif och verksamhet i Stockholm (med 2 porträtt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IÖ4 A. RYDBERG

och föredöme. För ähörarnes skull ansåg han sig därför hafva
haft fog att förmana, att man ej skulle taga anstöt af, om
någon ginge ut under gudstjänsten, såsom kyrkobetjäningen
brukade. För öfrigt borde klagandena förklara, hvad de
menade med uttrycket Murbecks tänkesätt.1

På tillfrågan förklarade Murbeck, att han förut enskildt
förmanat betjäningen och anmält dess försummelse hos kyrkoherde
Hallman. Men föreställningar hade ej haft någon verkan.2

Den 4 februari uppvisade Murbeck flera attester,8 som in-

1 Acta coiis. 1755.

2 St. C. P. 1755 28/i.

* Attest N:o i.

Uppå Herr Comministeren Murbecks begäran lemnas detta till
sanfär-digt wittnesbörd, at så wäl i onsdags Predikningar som bönestunder har ofta
ingen warit tilstädes, som skolat förrätta sången, understundom ingen förut,
men någon efter, stundom åter någon förut, men ingen efter. Och då
undertiden den lilla gåssen, som Sångaren haft för sig, warit tilstädes, så har
han, så snart han sjungit ut Psalmen, lupit ur bencken, och gådt antingen
omkring uti kyrkan och stimmat, så at jag måst hålla honom i styr, eller ock
har han lupit omkring på kyrkogården. Jag har ock sedt, at då Herr
Comministeren sjelf måst begynna versen på Predikstolen efteråt, så har gåssen
stådt bakom skermen wid kyrkodörren och skrattat däråt. Så har det
äfwen gådt till i Ottesångarne; en gång har dett händt, at alsingen sång blef
hwarken förr eller efter, utan Presten gick både för altaret, och på
Predikstolen utan sång.

Stockholm d. 18 Nov. 1751. Erie E. B. S. Boström.

Samstämmande intyg från andra personer företeddes äfven.

Attest N:o 4.

Undertecknade intyga, det wi tid efter annan, då wi warit i de wanliga
mårgon bönestunder funnit mycken oordning med sången wid föregående
mårgonböner, som ofelbart härrörer af Församlingens Sångare Bonge, emedan
han sällan sjelf är tillstädes, utan hafwer andra, som sjunger för sig, så wäl i
aftonsångs Predikningarne som och i omt.ilte mårgonbönestunder, uti hwilka
han ganska ofta haft en liten gåsse för sig, som för sin späda och klena röst
skull ganska swårt kunnat höras; undertiden har en Murdräng sjungit,
undertiden kvrkowaktaren eller kyrkodrängen, ofta liar ock Herr Comministren sjelf
eller den, som för honom predikat, måst sjelf taga up Psalmerna. För någon
tid tilbakars hörde wi ock, att då Herr Comministren Murbeck begynte versen
på Predikstolen efteråt, då tog Sångaren äfwen uti; men stadnade straxt af;
då det däremot 14 dagar sedan hände, at då Herr Comministren äfwen efteråt
på Predikstolen begynte och sang några ord förut, tog Sångaren uti med högre
ton, än han eljest warit wän och dett med en annan vers, och sökte med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1913/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free