Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Yngve Brilioth. De svenska medeltidsbiskoparnes visitationes liminum ss. apostolorum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o6
sök af Nicolaus I har ingen vidare utsträckning af denna
inställelseskyldighet ägt rum förrän under de stora reformpåfvarne
under u:te och I2:te århundradena. Det är under dessa,
hvilkas rad inledes af Leo IX, som Visitationsinstitutionen uppstått
i den form, den sedermera i det hela bibehållit. Då det för
dessa påfvar gällde att finna medel för den koncentration af
kyrkostyrelsen i sina händer, som tidsförhållandena tycktes kräfva,
kunde väl ett sådant synas utgöras af den till generalsynod
utvecklade romerska synoden, till hvilken samtliga metropoliter,
som hade att af påfven mottaga pallium som tecknet på sin
värdighet, skulle ha att infinna sig. En synod af denna
omfattning skulle dock blifvit en alltför tungrodd apparat, och
därför utlösa påfvarne vid denna tid ur skyldigheten att komma
till synod — denna kommer väl att därjämte kvarstå, men
endast på särskild kallelse — en skyldighet för biskoparne att
med vissa mellanrum bege sig till Rom för att bedja vid
apost-larnes grafvar, ge påfven ett bevis på sin skyldiga vördnad och
aflägga berättelse öfver sina dioecesers tillstånd. Så heter det i
den obediensed, som en ärkebiskop aflägger år 1079, väl å ena
sidan: »Vocatus ad synodum venire non difieram nisi præpeditus
canonica excusatione vel præpeditione», men därjämte: »In
nataliciis apostolorum eorum limina visitabo aut per me aut
per nuntium meum, nisi apostolica licentia remaneam.» Och
denna ed har af gregorianern kardinal Deusdedit rubricerats
helt generellt som »Juramentum episcoporum pallia
suscipien-tium», och under denna titel har den influtit i Cencius’ Liber
censuum.1
Vid år 1100 alltså har redan plikten till visitatio liminum
åtminstone teoretiskt gjorts gällande gentemot samtliga
kyrkans ärkebiskopar; och hvad som teoretiskt fastslagits, dröjde
man icke att i praktiken omsätta. Utom biskoparna kommo
äfven en annan grupp af prelater att bli visitationspliktiga: alla
abboter i de kloster, som åtnjöto exemtion, d. v. s. stodo direkt
under den hel. stolen.
Hvad angår de terminer, som fastslogos för visitationernas
verkställande, är det klart, att skyldighetens utsträckande till
kyrkans aflägsnaste provinser nödvändiggjorde ett förlängande
af desamma. Den årliga visitationen har bibehållits blott för
1 Le Liber censuum de l’Eglise Romaine ed. Fabre & Duchesne I. s. 417.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
