Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddelanden och aktstycken 66
kallades att efter framlidne biskop Sjöbring öfvertaga vården af
Kalmar stift.
Gripande äro ock nu uttrycken af sorg och saknad med
anledning af hans bortgång. Så skrifver bl. a. domkapitlet i
Kalmar: »När Biskop Tottie för 12 år sedan kom till Kalmar
för att öfvertaga styrelsen af vårt stift mottogs han med nästan
kungliga hedersbetygelser. Stiftets vara eller icke vara var satt
ifråga och därför var glädjen allmän att Kalmar åter fick en
biskop; och glädjen var så mycket större, som den nye
biskopen af ryktet skildrats i de ljusaste färger: han hade gjort sig
känd som en man med rik begåfning, grundlig lärdom i
teologiska ämnen, mindre vanlig vältalighet samt stor praktisk
duglighet; därjämte var han en gedigen karaktär och en nobel
personlighet. Af en sådan biskop kunde man vänta sig mycket
för stiftets och ortens bästa. Och hoppet blef ej sviket: han
blef icke blott en dugande chef för stiftet och det kyrkliga
lifvet utan äfven en initiativrik föregångsman på det kulturella
lifvets område. Universellt intresserad som han var gjorde han
sig öfverallt gällande till gagn för det allmänna bästa. Alla
kände det tryggt att stå under hans ledning, ty klok och
måttfull var han, ingifvande på en gång respekt och förtroende.
Under biskop Totties auspicier sågo vi därför framtiden med
frimodighet och trots den hotande stiftssammanslagningen som
för oss trädde i ett aflägset fjärran. Men våra tankar äro icke
Herrens tankar. Det ha vi också nu fått erfara. Efter våra
tankar var en sådan man oumbärlig för Guds rike bland oss.
Det är så mycket, som faller sönder genom häns död. Men
Gud tänkte annorlunda: Han kallar bort en duglig tjänare midt
under arbetsdagen, långt innan aftonen kommit, Gud behöfver
ingen. Men vi sörja djupt öfver förlusten af vår ädle, vördade
och älskade biskop; med honom sjönk äfven vårt stift i
grafven: luctus ubique. Dock i vår sorg vilja vi följa den aflidnes
höga föredöme. I sina tunga sorger hade han lärt tålamod och
undergifvenhet; han väntade efter Herren. Så vilja vi också
göra, vi ställa vårt hopp till Herren. Han skall åter låta sin
nådesol lysa öfver sina hårdt profvade tjänare.»
Till svar på denna Kalmarkapitlets ämbetsskrifvelse har
Domkapitlet i Upsala enligt urgammal kyrklig sedvänja aflåtit
en kondoleansskrifvelse af följande lydelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
