Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Hjalmar Holmquist. Det religiösa och kyrkliga lifvet vid 14:de århundradets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
8"J
sätt blir D:s psykologi nyplatonsk; allt sträfvar till återförening
med det högsta ena, som är väsendet i allt. Framförallt gällde D.
under medeltiden som predikant, en af mystikens store; men
ingen af hans predikningar är bevarad, och hans inflytande
har icke varit så stort, om ock icke utan betydelse.
Större vikt tillkommer hans yngre kamrat mäster Eckhart,
som utvecklades till ungefär samma åskådning oberoende af
Dietrich. Eckhart betecknar ett verkligt stort namn, men ock
ett stort problem. Vi känna med ett par undantag ännu ej
säkert, hvilka skrifter som verkligen äro hans; ej heller är hans
teologi med dess olika inslag lätt att fixera. »Hvem kan af
vatten forma en staty?» Emellertid menar Hauck, att
grundlinjerna af hans åskådning nu tämligen tydligt kunna skönjas.
—■ Eckharts’ lif är lika fragmentariskt kändt som Dietrichs.
Äfven han var från mellersta Tyskland och blef
dominikaner-munk; födelseåret, anledningen till och platsen för inträdet i
orden etc. äro okända. Tidigt blef hans betydelse erkänd; han
trädde kort fore 1300 som prior i spetsen för Erfurts konvent,
studerade en tid i Paris, där han 1302 blef magister; efter
hemkomsten blef han 1303—11 den förste provinsialen öfver den
nya ordensprovinsen Sachsen, verkade sedan åter en tid som
lärare i Paris och slutade sitt lif som läsemästare vid det stora
Studium i Köln. Om hans verksamhet som ordensprovinsial
veta vi föga, fast han tycks ha. varit en verksam och praktisk
organisator lika väl som en lärd. I senare afseendet blef han
genom sina skrifter den främste tyske teologen under
århundradet efter Albert. I sitt Opus tripartitum sökte han lösa alla
frågor, som sysselsatte teologien; och han hade lyckan att få
fullborda sitt verk, fast blott föga af detsamma nu finnes
i behåll (brottstycken finnas utgifna af Denifle). Dessutom
skref han traktater på tyska språket. Han var därutinnan ej
den absolut förste; men det förblir hans ära att ha utformat och
oerhördt förfinat detta vapen. Stilen är enkel utan retorik men
med en underlig tjusningskraft och åskådlighet; orden bli i hans
penna till bilder; »hvad han skref är uppfriskande som den
svalkande källan». I motsats mot Dietrich begränsade han sig
konsekvent till det teologiska området. Han förutsatte som
denna thomismen och lät den vara oantastad; men han gjorde
anspråk på att komma med något eget nytt. Han bekämpade
ej kyrkan och lät sakramenten bestå; men i verkligheten
läm-Kyrkohist. Årsskrift 1913. j.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
