Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Hjalmar Holmquist. Det religiösa och kyrkliga lifvet vid 14:de århundradets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
8"J
annat vill än Guds lof och ära. Så kunde ock Tauler starkare
betona betydelsen af Kristus och hans verk. Taulers mål var
att föra åhörarna till den inre stilla tryggheten och jämvikten,
liksom han själf i sitt lif tyckes ha funnit denna.
Både genom Taulers klosterpredikan och de Bertholdska
lärjungarnas stormande folkpredikan stärktes det personliga
momentet i fromheten; människorna ställdes till ansvar inför sitt
eget handlande, sitt eget jag. I motsatt riktning verkade
däremot den parallellt gående stegrade betydelsen af sakrament
och sakramentalier. Här hölls den föreställningen lefvande, att
människans förhållande till Gud måste vara förmedladt af yttre
ting och personer. Så begynte äfven här den inre spänningen
mellan två motsatser göra sig gällande, utan att den ännu
förstods. — Haucks teckning af sakramentens och
sakramenta-liernas, festdagarnas (så utvecklade, att 1307 i Köln arbetet låg
nere i omkr. 100 dagar af året!), processionernas etc. utveckling
under detta skede bjuder på många intressanta detaljer, som
icke få förbigås af våra kulthistorici. Detta tidsskede var ock
det, dä de tyska kyrkorna erhöllo den utsmyckning och därmed
det utseende, som vi nu äro vanda vid.
Intressantast blir dock Haucks teckning, då han kommer
till den egentliga fromhetens utgestaltning, hvaråt han ägnar 6:e
kapitlet. Söndersplittringen och brokigheten i fromhetslifvet vid
denna tid ter sig i skarp relief. Man möter vidskepelsen och
den öppna hånande otron. Man finner stegrad aflat och stånd
punkten: hellre fördömd än bikta. Man möter den inre
sönderslitenheten i en utomordentlig stegring af den religiösa
känsligheten, hvilket år 1260 förde gisslarepidemien öfver Alperna
in i Tyskland, och som mot slutet af 1200-talet förde till en
mäktigt framvällande visionär stämning med starkt sjukliga
inslag. Den utgick från Nederländerna, ryckte med sig de
schwabiska nunnorna och fick sin bästa gestalt i Mechthild
afMagde-burg, som dock hör till de ensamma människor, hvilka i mycket
gå sina egna vägar. I hennes kloster Helfta blomstrade den,
och när den där förlamades, fick den nytt hem i Franken etc.
Berömda representanter blefvo Kristina Ebner (d. 1356) och
Adelheid Langman (d. 1375) i Engeltal vid Nürnberg och framför
allt Margareta Ebner (d. 1351) i Medingen vid Donauwörth.
Dragningen till det exstatiska grep t. o. m. ungdomen. Detta
lyssnande efter uppenbarelser och syner motsvarade den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
