Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Arnold Bratt. John Wordsworth, The national Church of Sweden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ij4
litter aturöfversikter
läran om biskopsämbetets apostoliska ursprung: »the first bishops
in the Church of Christ were his blessed apostles». Då nu
vår kyrka faktiskt — till skillnad från t. ex. Tysklands
evangeliska kyrkor — bibehållit den apostoliska successionen, är
det lätt förklarligt, att den engelske biskopen skulle komma att
känna sig starkast dragen till den svenska systerkyrkan — »a
Church which appeared to be so like our own». Det kan dock
svårligen nekas, att förf. i vår kyrkas historia så att säga läst
sig till mera episkopalism och intresse för apostolisk succession,
än hon verkligen har att uppvisa. Den apostoliska successionen
kan visserligen vara i hög grad tilltalande för både känslan
och det »historiska sinnet», men någon religiös eller ens
kyrklig betydelse ha vi svenska protestanter i allmänhet icke
tillskrifva densamma. —
Till att börja med behandlar han Sveriges hedniska tid,
där han väl visar sin betydande beläsenhet på områden fjärran
från hans egentliga studiefack men å andra sidan har föga att
bjuda på af vikt för kyrkans historia. Af intresse är dock
här hans karakteristik af vikingatågen, hvari han med den djupa
religiösa uppfattning, som präglar hans historieskrifning, ser ett
Guds straff för de kristna folk, som försummat att förkunna
evangelium i Norden: »that sure punishment of neglect of duty
and opportunity falls upon nations and churches as well as
in-dividuals is one of the laws of God’s kingdom». Är den satsen
än icke vetenskaplig, kunna vi dock däri liksom på flera andra
ställen i denna bok (såsom t. ex. i framställningen om träldomens
aflysande) skönja författarens varma tro på kristendomens
huma-niserande makt: hade Norden i tid blifvit kristnad, hade
vikingatågen aldrig ägt rum. »Vikingatiden fortsatte, till dess Norden
själf blef kristnad.»
Omvändelsen gick emellertid långsamt. En orsak härtill
ser han bl. a. i vårt folks utpräglade motvilja mot hvarje tvång
i religiösa frågor — att vi i dylika frågor äro toleranta, är en
i hans arbete ständigt återvändande tanke, som måhända kan
vara riktig, ehuru det sätt, hvarpå han söker förklara denna
tolerans (sid. 35), synes mycket uppkonstrueradt. Lättare torde
man ha att instämma med honom i hans anmärkningar om
följderna af det svenska omvändelseverkets sakta fart: Sverige
mottog kristendomen mera djupt än andra länder, om ock å
andra sidan vår kyrka, som ej haft någon lång förbindelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
