Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - D. Fehrman. Prästeståndets kyrkopolitik under århundradena närmast efter reformationen. Recension af Otto S. Holmdahl, Studier öfver prästeståndets kyrkopolitik under den tidigare frihetstiden I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
8"J
kan uppvisa några skadliga konsekvenser. Vidare en fråga.
Vi känna den skärpa, hvarmed kyrkan bredvid sin uppgift att
sörja för evangelii predikan framhäfver lydnad från de icke
prästerliga elementen (d. v. s. från de världsliga intressenas
representanter) som en af sina viktigaste rättigheter allt under
ett målmedvetet arbete för att bevara sin själfständighet såsom
organiserad institution. Ar icke då identifieringen mellan
kyrkoregemente och blott evangelii predikan i princip upphäfd? Det
är under sådana förhållanden icke a priori gifvet, att
kyrkostyrelsen helt faller inom predikoämbetets uppgiftssfer. Vi
återkomma nedan till denna punkt], — Med praktiska, religiösa och
historiska skäl häfdar KO biskopsinstitutionens bibehållande.
Konungens ingripande i kyrkans inre angelägenheter blir endast
af formell natur (konfirmation af biskopsval). Men öfverheten
har i allmänhet [således icke blott under abnorma förhållanden.
Rec:s anm.] att sörja för evangelii fria predikan och för att de
yttre förutsättningarna för kyrkans verksamhet icke störas
(genom ekonomiska trångmål o. s. v.).- Såsom praecipuum
mem-brum ecclesiae (ej såsom högste maktinnehafvare) har konungen
dessutom i vissa fall utnämningsrätt vid prästerliga tjänsters
tillsättande. Af det sagda framgår, att kyrkans själfständighet
alltjämt hålles uppe gent emot den världsliga makten. De
gränser, som KO drager för konungens inblandning i
kyrkostyrelsen, göra de lämnade medgifvandena helt ofarliga. En
annan sak är att Vasakonungarna i praktiken ofta tillvällade
sig större rättigheter.
»Det ligger något af den första kristna tidens stämning
och syn öfver denna vår första kyrkolag». Intresset för väl
afvägda och omsorgsfullt formulerade rättssatser gör sig ännu
icke gällande i KO med dess »rent ideala tankar om kyrkans
frihet och själfständighet såsom ett uttryck för det rikets
art-skildhet från det världsliga, i hvilket Gud ’oss alla med sin helga
Anda styrer och regerar’». Rättsliga, praktiskt användbara
normer för kyrkostyrelsen finnas ej, lika litet som betryggande
ekonomiska garantier. Ej heller hade kyrkans lära erhållit det
skydd, som behöfdes. Förf. ser bakom allt detta rent ideella
motiv, en stark optimistisk tro på kyrkans förmåga att låta de
i henne verksamma gudomliga krafterna göra sig gällande. Med
förtroende kunde man öfverlåta detaljerna åt öfverheten att
ordna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
