Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - D. Fehrman. Prästeståndets kyrkopolitik under århundradena närmast efter reformationen. Recension af Otto S. Holmdahl, Studier öfver prästeståndets kyrkopolitik under den tidigare frihetstiden I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar 8"J
vältning, fritagande från borgerliga uppgifter, hvarmed prästerna
ofta betungades, ordnandet af kyrkans ekonomiska
angelägenheter. Af intresse är formen under hvilken prästerna sökte få
postulaterna genomdrifna. Man utbad sig först hertigens och
rådets sanktion, men då en sådan uteblef, vände man sig efter
Sigismunds ankomst utan omvägar till konungen själf. Härmed
— och detta är en viktig synpunkt — är den väg beträdd,
som ledde till kommande tiders s. k. privilegielagstiftning. I
det hela afsatte postulaterna ej något direkt resultat. Men det
befanns snart, att den försökta nya formen för kyrklig
lagstiftning på ett egendomligt sätt svarade mot prästernas intressen.
I samma mån prästerskapet uppställde sig såsom föremål för
kyrklig lagstiftning i form af försäkringar och privilegier
framstod det ock som kyrkans rätte representant, och därigenom
att denna lagstiftning undandrogs de öfriga ståndens pröfning,
kunde prästerna så mycket mer göra sina önskningar gällande.
Med 1594 begynner således en ny period i kyrkorättsligt
afseende; den sträcker sig ända fram till 1686. Hade det
andliga ståndets själfm ed vetande vuxit i styrka, så uppträder också
konungamaktens kyrkopolitik med större skärpa. Ärkebiskopen
sammankallade till febr. 1595 utan den världsliga myndighetens
hörande ett koncilium i Upsala, och detta möte tillägnade sig
en ganska vidtgående kompetens. Men hertig Carl reagerade
mot ärkebiskopens egenmäktiga tilltag, och mötets
hufvudupp-gift att slutföra postulatfrågan förblef alltjämt olöst. Efter sin
tronbestigning ingrep Carl IX mången gång hårdhändt i den
kyrkliga förvaltningen. Däremot hade han icke lycka med sina
planer på nya för konungamakten gynnsamma förordningar eller
på en revision af KO, vid hvars utförande prästernas inflytande
skulle trängas tillbaka. Deras motstånd var för starkt.
Emellertid kom verkligen 1608 en omarbetning af KO till stånd.
Men i denna är den prästerliga åskådningen den dominerande.
Helt naturligt stadfästes den aldrig af konungen.
Under Gustaf II Adolf antar konkurrensen mellan kyrkomakt
och statsmakt mindre fientliga former. Redan vid 1611 års
riksdag bereddes prästerna större frihet vid biskopsval, ett
faktum så mycket mer betydelsefullt mot bakgrunden af Carl
IX:s egenmäktiga förfarande vid sådana utnämningar, och
biskoparna återfingo åtskilliga rättigheter, som Carl IX velat
beröfva dem. Något framsteg till mera ordnade förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
