Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - D. Fehrman. Prästeståndets kyrkopolitik under århundradena närmast efter reformationen. Recension af Otto S. Holmdahl, Studier öfver prästeståndets kyrkopolitik under den tidigare frihetstiden I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteraturöfversikter
landen utöfver KO af 1571 föreligger dock icke. Men — hvad
som är det viktiga — de gjorda medgifvandena ske i konungens
till riksens ständer afgifna försäkran. Härmed är tendensen att
ersätta kyrkolagstiftningen med privilegielagstiftning på nytt
och ännu starkare fastslagen.
Särskild vikt fäster förf. vid prästerskapets begäran i 1611
års postulater att befrias från vissa politiska uppgifter, som
kunde öppna »utsikt till ett stort politiskt inflytande och yttre
maktställning». »Med afstående härifrån häfdades prästerskapets
rent kyrkliga och religiösa uppgift.» »Detta förhållande borde
man erinrat sig, innan man bedömt prästerskapets kyrkopolitiska
sträfvanden under kommande årtionden såsom företrädesvis
utslag af hierarkiskt maktbegär». Huruvida prästerskapets motiv
verkligen voro så ideella må här lämnas osagdt. [Vi erinra blott
om att dylika politiska funktioner — uppdrag som sändebud
eller mötesdeltagare o. d. — mindre betraktades som en förmån
än som en plikt, ofta nog som en ganska betungande sådan.]
Däremot är det otvifvelaktigt att, såsom förf. ock uppvisar,
ståndet vid denna riksdag får sin själfkänsla i flera afseenden
förstärkt. Det uppträder vid sidan af sin riksdagsuppgift såsom
en kyrklig representantförsamling och skaffar sig däri en
ersättning för att koncilietanken ej vunnit sanktion.
De af Carl IX förberedda försöken att i formlig lag fixera
kyrkans ordning ledde väl till åtskilliga kyrkolagsförslag, men
aldrig till något positivt resultat. Bestämmelserna af 1611, som
egentligen blott voro af provisorisk natur, blefvo därför den
enda fasta grundvalen för utvecklingen en lång tid framåt. Men
hvad lagstiftningsarbetet angår under 1600-talets 2 första
decennier, så är det betydelsefullt, att det utfördes af enbart
prästerliga kommitterade. Därmed har det ännu starkare
pointe-rats, att ordnandet af de kyrkliga angelägenheterna tillkom
ordets ämbete. Blott så vunnos garantier mot sammanblandning
af världslig och andlig myndighet. De nya stadgandena i 1619
års lagförslag gå också i bestämd riktning åt en ökad och
befästad biskopsmakt. Bland nya synpunkter, som framhållas, äro
f. ö., att symboliskt anseende häfdas för hela konkordieboken,
och att begreppet predikoämbetet framträder under starkare
betoning:» Det är det endaste salighetsmedel, genom hvilket Gud
kallar, upplyser, helgar och rättfärdiggör». Det identifieras med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
